Alla verkar förstå och stötta henne när hon drar sina hastiga beslut med att gå vidare...trots detta är det ingen som undrar varför. Ingen som förstår att dessa försvars mekanismer kommer att sticka henne djupare i hjärtat någon vacker dag utan att hon själv vet om det.
-A heart breaking isn't always as loud as a bomb exploding.. Sometimes it can be as quiet as a feather falling.. And the most painful thing is, no one really hears it, except you...
En vacker dag, varje dag...varje månad vecka år och vecka undarar hon om det är felet på henne som gör henne till den hon är. Eller är det bara att hon är alldelles för stängd att de som fått chansen att försöka...försöker så det bara ryker om det, men till slut orkar inte mer.
Är det då hennes fel att hon skickar ut dessa signaler?Är det verkligen hennes fel att den som sårat henne mest en gång är till för att hatas av henne, av alla? Ska hon inte vara den större individen och trotsa bilden av "ex".. bilden av att hata är den bästa resultatet, bilden av att aldrig kunna prata med denna är bäst, bilden av att avsky och sitta å lyssna på vilken skit människan är ...just för att alla andra gör det?
Hon trotsar alla dessa trender, alla dessa lösningar...för henne handlar det inte om att hon inte vill släppa taget, utan för henne handlar det alltid om att hon behåller gärna de hon en gång litat på nära...för att de hon alltid litar på kommer att svika henne en dag?
-En person som sviker henne en gång är tusen gånger en bättre människa i hennes ögon än personer hon dagligen går runt och litar på under en lång tid...för smällen av deras svek ploppar upp utan hennes vetskap?
Hon är inte besviken på sigsjälv...men undrar alltid varför alla förväntar sig att hon ska vara som alla andra...när hon egentligen inte är det. Hon existerar inte i denna världens yta, hon tänker inte som denna väärldens yta. Hon är så annorlunda, så djupt troende för kärlek, så inne i helvetet ärlig...
//Varför då är hon alltid "Out Of Luck" ????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar