Stranger Lost In This World...Not Me, Not You?

Att man konstant sitter och funderar på vad livet går ut på har blivit en väldigt plågsam sak för mig...mestadels för att jag aldrig kommer fram till något eller avslutar det hela tänkadet med att man ska leva livet varje dag:)

Just nu känns dets som att jag äntligen fått tillbaka mitt liv, ett liv som består av jobb, jobb och åter igen jobb:(Lite glädje skadar aldrig..men det kan jag ju finna på jobbet lite då å då va??Skolan börjar i januari och jag kan bara inte vänta längre.....jag vill få allting gjort, plugget å det hela skit grejen som ingår så jag jag kan koncentrera mig på mer intressantare saker:)...Som alla inte vågar direkt säga "att stadga sig"

Skulle det verkligen skada om jag ville vänta med allt detta fram tills jag känner att jag har en säkrare framtid med en säker karriär, innan jag börjar tänka på barn och hel köret?Skulle det skada om jag också erkände att jag aldrig skulle kunna tänka mig å vara en "hemma mamma" som vissa föredrar?

Tanken av att sitta hemma dag in å dag ut e ganska positivt, för jag får ju lära känna och växa med mina barn....men vill jag det eller skulle det resultera till attt lata jag bara blev ännu latare och inte för att komma undan med det fet??

Agnes Otto ser inte sig själv som en sådan mamma...kariären verkar vara för viktigt för mig och att jag skulle stannan hemma med barnen och att "mannen" om det nu finns en skulle försörja skulle ja aldrig tillåta!!!Jag vill leva så självständigt som möjligt, där jag vet att jag i slut ändan om något skulle gå fel inte behöver tänka på hur man kontaktar socialen för pengar till mat, kläder osv

Mannen i mitt liv ser jag inte bara som en "kärleks gåva" utan något som kommer att stötta mig vad jag än bestämmer mig för att göra med min karriär, att han inte tar till sig "macho akten" och tror att det e kvinnans jobb att stanna hemma o sköta det som enbart har med hemmet å göra!!Mannen i mitt liv kommer att vara där när jag behöver honom å jag där för honom, tillsammans sköter vi hemmet...detta efter jobbet!!


So, YES i need a man....a man who willing to let me be me...a man who wont stop me from reaching my dreams!!!cos trust me if you dont, I WILL CRUSH YOU BEFORE YOU GET A CHANCE TO STEP IN AND PRETEND TO SUPPORT!!!



//Agens Otto

This Is My Now...

Att man alltid ska vara på gott humör...varför varför varför!!!jag e en tjej, jag har mina dagar då jag absoult inte vill yttra fram ett ord...varför då undrar man om jag e på dålig humör!!!!
Konstant e jag på stans basta humör, nu vet jag inte längre vad jag känner...dock tror jag att jag har en känsla av att det slutar inte så bra!!Jag vill allt men egentligen ingenting när jag sitter å forsöker komma på vad det e....jag ska någonstans men vet inte riktigt vilken ritkningt, tid eller plats...varför ska jag känna så har när allt egentligen e så bra??

Han är underbar, han e bara den man skulle vilja stanna tiden med...men jag ar förstöraren, konstant på jakt efter att hitta saker som inte passar in...saker som ska göra att jag säger nej, saker som enligt migsjalv å många andra anses vara onödiga!!Varför varför varför varfor!!...varför måste jag ha sådana dagar???

Jag vill slita av mig håret för att det inte e som jag vill ha det,
Jag vill stanna tiden för att de går för snabbt,
Jag vill att du ska ha tolamod...
Jag vill ,Jag vill ,och Jag vill!!

//Agnes Otto

Jag Begär Ingenting...Ändå Vill Jag Ha Allt

Japp:)Dagens fredag har människan fullt upp med att planera helgen, hur den ska spenderas, vad som ska göras...och hur den skall avslutas:)Sj'lv sitter jag här och har ett par timmar på mig o klottar lite hos dig innan jag bestämmer mig för att välja kvällens outfit,smink,skor och attityd:)Jag ska nämnligen på en speciell middag som jag anser kan vara ett start till något väldigt positivt i mitt liv!!

Varför då behöver jag planera allt detta??Skulle det inte vara lättare om jag vaknade och det ända jag behövde planera var attityden inför kvällens middag??Eller måste allt vara helt perfect om jag ska få den slutresultatet jag e ute efter...(ni snuskiga jävlar ska absolut tänka och tolka detta till sex såklart...glöm det!!) En middag med den som jag helt klart anser håller på att bli en intressant person i mitt liv...eller minst sagt hoppas på det:)Kvällen avslutas väl med en konsär som jag inte vet mycket om men känner på mig att jag kommer att ha en fantastiskt underbar kväll!!

Du som läser detta kanske får en känsla av att jag förväntar mig mycket denna kväll...svaret e nej!Som sagt vill jag bara ha en kul kväll och därefter ser man vad allting lutar sig mot:) Just nu ligger läget på rejält nervöst...och ganska lite fokuserad på det negativa:)

Gårdagen spenderade jag med kelly, med prat o mys framför tv:n innan syrran ringde ihjäl sig o ville ha hjälp med att bära upp en Tv som hon hämtat. Att hon Tappar bort sin mobil varje gång hon köper en ny e en grej jag inte riktigt förstår mig på...vadå sitter hon o leker med den såpass att hon lägger ifrån sig den vart som helst...alltid!!!

//Agnes Otto

Where Is The Beginning Of The End...Of The Beginning??

Att jag på sistonne har börjat blogga så pass mycket, glädjer mig enormt:) Mest för att även om jag nu klassas som en "bloggaholic" utvecklar jag migsjälv mycker mer än vad du som läser detta och inte e en "bloggaholic" gör. Att jag kan "slänga fram" mina tankar, förhoppningar, drömmar och nutids aktiviter rätt fram och öppna migsjälv till vad som egentligen borde vara instängt gör mig stolt:)Dock ska jag berätta för dig om att jag tidigare har vid flera tillfällen suttit hos en psykolog och försökt klämma fram den inre mig...men d resulterade med att jag istället satt och försökte motdiskutera psykologen tills hon blev trött, frågade om jag behövde lugnande piller och föreslog att jag skulle behöva boka fler tider hos henne!!!(vilket aldrig hände...för jag fick aldrig tag på kvinnan igen, alltid var hon sjuk eller upptagen...så jag antar att jag måste ha lämnat en rejäl spår efter mig)!!!

En väldigt intressant person i min omgivning citerade en gång för mig" Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka"...Kan helt och hållet stämma in på mig skulle jag utan tvekan tro, så idag ska jag göra det...du vet tänka nytt då blablabla

Jag har på sistonne träffat på en person som ovanligtvist har lyckats komma mig mycket närmare än vad jag trodde:)Hans sätt å vara lugnar mig enormt, hans sätt å tänka lär mig mycket, hans sätt helt enkelt...faller in på allt jag en gång inte trodde fanns bland människan!!! När allting som en gång var så negativt enligt mitt tycke plötsligt förvandlas till något positivt runt honom....Att jag e kär är definitivt inte svaret, men att jag redan placerat migsjälv i den "ELDIGA-banan" eller på god vag till den är väldigt OROVÄCKANDE,SKRÄMMANDE OCH DEFINITIVT INTE NÅGOT JAG TRODDE SKULLE HÄNDA....INTE PÅ LÅNGA VÄGAR!!!

Trotts detta, känner att att jag fortfarande inte kan släppa taget på nyckeln för att låsa upp grinden till muren ja en gång byggt runt omkring mig....varför??Varför känner jag mig så fri när jag e med honom, varför känns det som att jag bara vill hålla honom??...Vad d inte det jag egentligen var ute efter...att träffa någon som kan hjälpa mig leta fram nyckeln till grinden och eventuellt låsa upp den för mig??

Kan detta bero på att jag redan börjat stiga en berg som jag absolut inte är rädd för, men tanken av att om det skulle hända att jag ramlade.....Skulle jag troligvist inte ha orken eller viljan av att resa upp på egen hand som jag alltid har gjort??? Tänk om nyckeln som ska representera mitt hjärna tappas bort under fallet....skulle jag då aldrig kunna hitta en annan lösning för att låsa upp grinden...
//Agnes Otto

Med Charm Som Vapen...

Jag har en hjärna, en hjärna som samlar på sig ganska info så gott som dagligen, en hjärna som försöker mot slutet av dagen kategorisera all info...så att de hamnar på rätt ställe! Det e min hjärna det...men just nu e nog tankarna på vift och jag garanterar inte att jag kommer att få dem att lugna ner till ikväll heller!JAG BLIR SÅ ARG PÅ FOLK...FOLK SOM IBLAND GLÖMMER AV ATT RESPEKT ÄR EN STOR GREJ FÖR MÄNNISKAN I SAMHÄLLET!!!






Helgen spenderade jag i Stockholm som vissa redan vet:)Dit åkte jag med Amal och hade redan innan resan, bestämt att detta skulle vara en glöm-göteborg-helg hahahah:) Fredagen var en väldigt mysig dag...det kändes som att tiden inte gick, kanske var detta pga att var lite trött. Kvällen som sagt började ganska milt med förfest och soft prat..senare kändes det som att allt spårade ur...från att gå till ett bestämt ställe hamnade man rättare sagt på fler en fem olika uteställen bara på en å samma kväll!!Jag, som vanligtvisst e hemma redan vis tre fick hålla ut denna helgen fram till runt sex och då kan du verkligen undrar om mina nerver satt på plats!!Men en ganska så där underbar helg var det iallafall:)




All sittande på tåget både tur å retur fick mig att börja undra hur vissa egentligen tänker...alltså vad vissa hjärnan i människors huve egentligen innehåller:)Denna helgen fick man lära känna en rätt så envis liten jävlar bortskämd unge på 28 år!!Lite väl o ta i skulle jag kunna tro, men jag överdriver verkligen inte, och nu när man tänker på det så var han mer som en liten skitunge på 2år med mamma-jag-vill-ha-denna-nu-annars-begår-jag-självmord attityden...fast man e så pass gamal som 28-snart 29 hela jävlar år!!!



Att man med sin charm kommer långt tror jag på, men att man sedan missbrukar charmen och tror att du får allt du pekar på med en gång....spottar jag på!!!Jag anser att jag e en väldigt reserverad människa och förredrar att komma överens med de flesta i min närhet. Men mellan mig och flera personer finns en gräns som bara inte ska trampas på, gå över eller försöka att nå fram till den....DENNA GRÄNSER KALLAR JAG FÖR RESPEKT !! Då förstår jag mig inte på killar som alltid fått allt de pekat på och när man träffar på just den tjejen som säger nej...blir ja-behöver-inte-ha-någon-respekt-för-dig attityden så pass att man bara äcklas grovt!Då har jag bara en mening till dem...DU BEHÖVER INTE VÄXA UPP MEN PLIS DO TRY ACT URE FUCKING AGE!!
//Agnes Otto

3n Ljuvlig Plåga...

Den sentimentala pratet om kärlek och romantik har jag personligen väldigt svårt att nå fram till, förstå och tolka på det som kallas det normala sättet:( Jag anser väl att jag lever i det verkliga livet,inte i någon fantasi och tror inte på att det finns en ända äkta kärlek eller själsfrände som väntar på någon individ....för i sådana fall, hur vet man när man missat sin chans och hur vet man att den personen är den välomtalade prinsen alla småflickor har blivit matad av att de existerar och räddar deras drottning/prinssess på en vit häst och slutligen lever lyckliga i alla sina dagar??

Kärleken är en ljuvlig plåga, sammtidigt e den som en svamp som suger åt sig så mycket vatten den kan tåla som mest!När man råkar tappa denna svampen,skätter all vatten åt alla möjliga håll.Det vi aldrig vågar erkänna för oss själva är att innehållet svampen lämnar efter sig är resultate av den verkliga förhållande man klamrat sig fast på. Att svampen sög åt sig allt som var glatt och positivt i förhållandet är det ingen som vill medge...men att man slutar aldrig prata om vad svampen skvätte fram!Man slutar aldrig prata om att svampen sög åt sig så mycket positivt, men i slutändan skvätte fram inget mer än de stunderna man inte tålde varandra, dagarna man spenderade på att gräla och definitivt kvällarna man var alldeles för stolt för att säga ordet FÖRLÅT!!

Trotts allt detta fortsätter min kamp om att vilja tro på den den saken alla tar förgivet och kallar KÄRLEK!!Trotts allt detta vägrar jag tro på faktumet att min äkta kärlek kanske redan rusade förbi och ja la inte märke till det!Sammtidigt undrar jag om jag inte använder min negativitet som ett försvarsmekanism!

Varör ska jag behöva plågas av någon som skall vara så ljuvligt...varför ska jag behöva anaylsera så pass att jag inte längre kan definera ordet kärlek? Varför kan inte du erkänna för digsjälv att du oftas tar kärlek förgivet, och sedan gråter hinkar pga att slutresultatet inte visade vara så ljuvlig efterallt??

Varför är det så svårt att definera kärlek med exakta ord...

//Agnes Otto

Creol-Fest...Vad Innebär Det??

Man kommer in och ser att lampan e nersläckt som alltid....musiken spelar och folket..ja folket dansar på som på alla andra klubbar:)Bara det att på denna festen innebär ju dansen att jag alltid e så pass nära personen man dansar med att det kan misstolkas:(Anledningen till detta kan ju vara mörkret...man får för sig att se det man vill se och tolka det hur man bäst vill tolka den intima rörelsen mellan en tjej och kille på dansgolvet!Musiken är det som drar mig till Creol festen...jag älskar musiken, jag älskar atmosfären, jag älskar maten och jag älskar faktumet att de bara köper för få flaskor vodka och flera stycken wisky....jag älskar att de bara har vokdka redbull,wisky,läst och öl som valbara dryck på festen:)

Där e alla glada...eller kanske glada, där dansar folk o e på gott humör...åtminstonne de som inte står lutade mot vägen o snackar skit om folket på dansgolvet:(Där märker man när något e på tok...man bara märker och vet allt som pågår på dansgolvet, korridorren,toaletten eller t.o.m vad som pågår utanför lokalen:)Creol festen hahaha en ganska självklar fest för mig...dit går jag alltid!!

Åter igen till mig:)glada mig e glad:)Glad för att jag känner mig glad, glad för att jag precis fått en ny kappa och glad för att solen skinner trotts att hösten mest brukar består av regn, kyla och mörker:)Så jag e glad...

Gårdagen spenderade jag faktiskt liggandes på min soffa som en potatis:)Bakis var man inte men huvudvärken var helt utom sig...känndes som att jag varit på något punkliknade fest och fortfarande hörde musiken dagen efter aha!Nyponsoppan hjälpte dock,men suget efter revben kombinerad med lathet gjorde att jag valde att stanna kvar i soffan o bläddra genom kanalerna:)

//Agnes Otto