Partners In Crime...

Det är ganska komisk det här med att vara sambo...något hon varit ett tag nu men inte riktigt tagit tag i det.

Han vaknar upp varje lördag och söndag morgon...tidigt dessutom, inte för att träna, inte för att titta på tv...utan för att laga frukost:)så gulligt kan man tänka va...

Hon hatar faktumet av att han finns i köket, när han är där, kan man klart och tydligt se vad ett bombnedslag skulle kunna föreställa. Så helgerna blir hans, bara på morgonen. Men men men....dessa morgnar blir alltid en karusell av olika ting...
Bränner thé, bränner ägg....till och med steker bacon i oliv olja!!!

Hur tänker man då hahaha:)Trots detta är det faktiskt findukat på bordet efter ett tag(oki jag ska inte överdriva....det kan ta ett tag, då menar jag timmar ibland)

Allt i allt, smakar det so gudomligt, hon uppskattar detta! verkligen....

//verkligen....

Minor Field Studies...

Som du kanske redan klurat ut är hon kär, besatt,häng given...kalla det vad du vill, det är hon....till sitt yrke!

Det som gjort att hon inte visat sig eller hört av sig på ett tag kan helt klart skyllas på skolarbeten:( Hela tiden skall det lämnas in något, hela tiden skall det redovisas något, Hela tiden skall det finnas sådana där extremt tråkiga men av någon anledning obligatoriska ämnen som man bara måste dra sig till tåget för att ta sig till f^^^^ skolan och utföra dem! Hela tiden skall det vara perioder med praktik....

Det som gjort henne mest stolt är det senaste. Ansökan om ett stipendium för att kunna åka till Namibia för en period av 8 veckor!!!
Allt har gjorts med hjälp av hennes käraste vän, Nattis:)

Att skriva ansökan kan nog ha varit den mest obestämda, förvirrande veckan hitills. De visste inte riktigt om de skulle kunna klara av det, hinna med det, till och med om de skulle få detta stipendiet!

Idag är den dagen, detta stipendiet har skickats in...och hon kan inget annat än vara tacksam, tacksam mot hennes kära vän, tacksam för att det är just hennes kära vän som haft tålamodet, möten,träffar,datorer,ren skrivningar...och vips blev den klar.

Nu är det bara till att vänta ut....vänta på svar, se till att de övertalat jävlarna tillräckligt för att kunna ta del av stipendiet..........FÖR DEM BÅDA!Ta mig fan om vi inte skulle få den!

Så Windhoek, Namibia blir det....i vilket fall som helst. Två månader i Africa, samla information till C-UPPSATSEN, Jobba med barn, Intervjua studenter......lära känna Afrika!


//Snart...

Oh Boy...

I May Just As You, Be Addicted To Love...

Give Me space...

Du vet den stunden då du är som mest mitt uppe i någonting, låt oss säga...skriver ett arbete, läser en bok, eller vad som helt.
Mitt upp i allting så kommer det någon och vill dig något!

Ingenting kan vara mer irriterande enligt henne! Hon hatar hatar och hatar när detta sker, och vill man se en ovanlig sida av henne...kommer man att lägga märke till detta just då!
Hon förvandlas till ett djur!Ett djur som förväntar sig att du ska fatta att du gjort fel, du kommit till fel ände av vägen, du och bara du har gjort fel!!

Sedan när hon inser att hennes reaktion, hennes kommentarer kanske sårat dig en aning, kan den typiskt snälla sidan av må dåligt, dock inget som hon visar!
Hon kan snegla upp lite då och då för o se hur du mår, inga frågor ställs,hon vill bara titta...och i henne tanke säger hon förlåt och hoppas att du kan höra henne,förstå henne,inse att du verkligen gjorde fel...inte hon!

Som när man gick i grundskolan och tyckte att en kille var snygg, då satte man sig allt lite längre bak i klassrummet...även om man alltid satt där framme.Man vi titta, drömma, man vill uppskatta det man ser....eller till och med skriva en historia:(I detta fallet kanske detta inte gäller just då...för dem känslorna och tankarna hos henne handlar så sällan om uppskattning...nej, inte ett dugg! Det blir mer av en "skyl dig själv" tanken, men jag vill att du ska veta att jag inte menade det.

//Usch...fya henne!

Hate Or Love...

There´s a fine line between hate and love...a very fine line!

Konstant tittar hon sig omkring och undrar lite kring det hela.....hat eller kärlek?Eller både och??
Magkänslan talar om för henne att det måste finnas en avgränsning mellan dessa två så extremt enorma saker?ord?definitioner?...det finns en avgränsning.

Att titta sig omkring inser man vad hat kan vara, vad hat definieras som, vad hat är dör vissa. Detsamma gäller för kärlek.
Människan vet vad hat är eller har rätt ut sin definition av vad hat är...Då, man hatar, avskyr man, man äcklas, man respekterar inte...man tycker inte om, man vill inte vara delaktig i det hela...det är hat enligt människan.
Kärlek, något varmt,något gott, något bekvämt, något alla strävar efter...

Vart då går gränsen mellan dessa två?Var startar gränsen för dem som inte insett och vart slutar den gränsen?Hur vet den människan vad som är vad när man har fått den förmågan av att känna båda?
Hur kan man hata någon så mycket, som i slutändan visar sig vara äkta kärlek...kärlek för evigt?Likaså, hur då kan man älska någon så mycket att det kan drivas till hat, leda till hat,utvecklas till hat? Båda två så starka, enskilda men ända exakt samma term!
Var drar människan gränsen?Var drar du gränsen?

Hon har upplevt det hon skulle vilja kalla för hat...hon har älskat tills hon hatat, hon har hatat tills hon älskat...inga gränser emellan, inga regler,inga konsekvenser,för de båda hållen har gett ett resultat!

När hon samtidigt inser att hat kanske låter så negativt, vet hon inte riktigt om det är lika negativt människan vill tro att den är...

Att komma från en gräns till e annan, att sedan sluta upp och fasta i denna så fina, men sköra gräns. Att hon ibland inte inser vad detta kan göra, att hon tänker på enbart henne. Hur hon ska känna, vad hon ska känna, hur det skall gå tillväga och hur hon skall bära sig åt har alla varit en stor smet med en liten blanding av den så fina avgränsningen mellan hat och kärlek.

Att hon mött sig upp med en som tydligen vet gränsen mellan dessa två, en som är så bestämd på vad som är vad underlättar det inte för henne.
Hon har alltid levt mellan dessa två ord, och nu måste hon börja inse att det inte fungerar så. Varför är det hon som skall göra det och inte han?Varför kan han bara inte förstå...


Varför kan han bara inte se bortom hennes kamp mellan dessa två, försöka förstå vad det hela handlar om för henne. Inse att hon kanske aldrig tar sig ur någon av dessa.Hon har levt i mitt-emmellan gränsen så länge att den linjen suddats ut.

För henne finns det inte antingen eller, utan både och. För henne ska hon se till att vara så aktsam som hon bara kan för att inte bli dragen till någon sida. Hon är bekväm med hennes definition av avgränsningen, hon vet vad som står henne närmast och kan däremot inte tvingas till att inse något.

//Hon har hatat tills hon insett att hon älskar, hon har också älskat tills hon hatat!
Det du inte ser hos henne är att hon upplevt båda två och vill inte tillbaka inte någon av dem,

Känslan av hat gav henne makten till att stå emot,Makten av att klara sig igenom allt, makten av att kunna skydda sigsjälv så gott som hela livet.
Känslan av kärlek vek henne till knäna...Kärlek lurade henne,samtidigt som den ger henne en känsla av trygghet.Känslan av kärlek kändes bra, som den ska vara...men hon föredrar att stå kvar emellan. Stå kvar där hon är för då är hon både trygg, med makten i hennes hand.
Så hon är nöjd...

//Precis där hon är...

Soon...

Har så mycket att berätta angående min praktik på Kungälvs Sjukhus. Men det kräver en hel del extra tid det med.
So...so very soon, kan jag försöka diskutera med migsjälv igen.

//Soon...