So Unfair...

efter samtalet kan inget annat än försöka samla sig, hon orkar verkligen inte mer, hon kan inte tänka klart...

Varför drabbas folk av elände egentligen? Varför kan en person genomlida något så fruktansvärt, och drabba alla andra i längden?Den smärtan som hon ser att han har, den smärtan som hon känner att han har, den smärtan, den sorgen...tårar rinner ner för hennes kinder och hon försöker tänka positivt men kan inte, inte nu igen!

Inte för så långt sedan befann hon sig i salen hon idag hatar så in-i-helvetet-mycket. Inte för så länge sedan, visste hon knappt vad hon skulle släppa fram för ord när hon såg denna liggande på sjukhus sängen...Nu sker det igen! Inte med samma person, men just han...just han av alla människor, då undrar man varför??

Han är inget annat än snäll, en människa som visades sig fram då det var som svårast, då hoppet om kärlek var försvunnet, då hoppet om allt annat än sina egna barn i tankarna på denna dam...
Hon har fått gå igenom mycket, har ansträngt sig, gråtit, slagits, grälat sig fram till den hon är idag...hon är lycklig, men varför skall hon åter igen drabbas??Hennes älskade vet inte vad han ska säga, hennes älskade döljer smärtan så väl att hon säkert ser igenom detta mer kan inte så mycket mer än torka sina tårar o bita ihop med ryggen emot.

Så mycket som allmänheten tänker negativt, det gör inte vi. Hon tänker positivt och inget mer! Du kan detta och vet att du tar dig igenom det.

Dem svåra dagarna behöver du bara blunda en stund, bit ihop, gråt och släpp ut allting innan...för det gör familjen med innan dem träffar dig. Det gör definitivt jag!

Att hon är en blivande sjuksköterska är egentligen inget positivt. Det man ser, det man upplever...den smärtan är inget o leka med, inget o skoja med. Den smärtan är som värst när patienten blir patienten du har i din närhet...

//You Are Stronger Than You Think You Are...
Håll ut, Så håller vi in...
Du och din familj finns i mina tankar...