Bara tankar kring tjatet om kärlek är det hon tjatar och bökar mest om:)Det är nog bra att man undrar, tänker, gnäller sig fram till ett förståelig resultat.
Ibland dras hon till tanken av att vilja ha någon, att vilja vara med någon...älska och det ena o andra. Men då ska man leta och den orken har man oftast inte, speciellt när man väl tagit sig över tröskel efter tröskel.
Man vandrar sig in i olika situationer, träffar nya människor, tycker om och till slut kommer man inte ihåg vad man var ute efter från starten.
Tanken, känsla...den sköna känslan av att hitta någon att tycka om, gilla, älska osv. Den tanken slår henne gång på gång...men den tanken har en uppförsbacke som hon verkligen inte är villig att promenera upp mot.Den känslan av glad, den känslan av att man får när man tittar på någon och ler för att man inte förstår sig på hur långt man låtit saker o ting gå...
Det slutar ju oftast med att man börjar så glad...men när man kommit fram frm till backen vill man inte längre...då är inget lika kul, då är man inte lika smått äckligt förälskad i dem minsta detaljerna mer...nej, då ska man förstå att så blir det.
Varför då ska utsätter sig folk för detta egentligen? Är det för den känslan av skön, bekvämligheter eller njuter man helt enkelt av dem små detaljerna så mycket att man glömmer av den kommande backen(vars existens alla nekar), man glömmer av att trots att man mår så bra...finns det en chans att ingenting kan vara för bra??
Hon faller nog under flera kategorier, kräsen, obekväm,arg och allt det negativa med förhållanden...inte för att hon vill. Men just för tillfället, har hon tagit till sig att trots att man kan klara av att leva så glad och inte komma till denna uppförsbacken, ska man absolut aldrig ta ifrån tanken av att leva i realiteten...
//Be real...Lev i verkligheten. Inte fantasin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar