Det är en grej hon nästan går över, igenom och förbi...det är kärleken. Kanske har hon strulat till det rejält för sig, eller så har hon trots evigt strid med sig själv helt enkelt tagit sig en annan väg(sorry, inte menar vi att hon bytt sida)men hoppas att du förstår.
Det är som en hemlighet hon håller för sig själv, nästan lite mystiskt och intressant. Men det är bara hon som vet om det. Det är som när man gör ett avtal med sitt hjärta och kommer överens om att hålla i en hemlighet, det ska inte ut...absolut inte. Man får en viss tillit till den man berättat en hemlighet för, man litar helt plötsligt på denne och förväntar sig att hemligheten aldrig ska fram. Man är då nöjd och belåten. Hon är nöjd och belåten, hon vet att hon "bondat med sitt hjärta" Hjärtat som hon valde att berätta sin helighet för. Den har den, den behåller den, skyddar.
Hon vet att med denna hemligheten har hon bondat med sitt hjärta. Det är hennes hjärta som vet vad hon känner, det är bara hennes hjärta som bevarar denna hemligheten...
Som i boken "You can´t wash the blood of your hands"...Så känns det. Vad än hon gör, vad än hon har gjort för att får bort blodet...finns det alltid kvar. Det hennes hjärta fått känna tre gånger i tiden, det bevarar hjärtat och vad än hon har gjort för att lösa problemet, har det alltid funnits "a crack". Det som gått sönder kan alltid lagas, men kommer alltid att vara sönder...
Med detta har hon lärt sig, tagit sig igenom, sökt sig fram och landat på det man normalt klassar normal. Hon vet det nu, vad som skall undvikas, vem som tas som ett skämt, vem som spelar spelar och vem som kör sitt eget race. För trots allt hon gör...vet hon att den speciella kommer alltid att se den lagade delen av hjärtat, den kommer också att inte kunna undvika se att hennes hjärta en gång var i bitar men har tejpats ihop...
//Hon har lärt sig att man biter ihop och tar sig vidare,
Hon har lärts sig att man litar inte på allt och alla,
Hon har lärt sig att vara hon,
Hon har lärt sig att bevara det som redan är brutet,
...Ge det inte en chans att gå sönder igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar