Ganska tragiskt hur livet kan ta en till dit man aldrig trodde man skulle hamna ens en gång...
Jag är en tjej. Jag är den tjejen som killen i ett tidigare inlägg pratade om. Idag...bara idag kanske du får reda på hur och varför alla mina inlägg varit så personliga, varför allt handlat om precis en grej...kärlek. Varför....och svaret till varför denna tjej som jag blev som jag idag, varför denna tjej valde att prata om sig själv, med dig i tredje person...
Hon är en tjej. Precis som alla andra skulle jag kunna tro, hon vill mycket men det vill nog alla så det ska vi nog bortse ifrån.
Dagen hon såg honom. Dagen hon såg honom, hur han betedde sig, hur han ansträngde sig för att få hennes uppmärksamhet. Hur han bar sig åt helt enkelt dock tog hennes moral del över...höll kontroll på henne. Hon ville ha honom, hon ville vara med honom, hon ville släppa loss. Men moralen sa nej.och nej blev det definitivt...
Hans sätt och prata med henne, hur han tittade på henne...hur hon såg igenom ansträngningen han tog till sig för varje mening, varje ord, varje komplimang...han var fast, han var kär. Det märkte hon...
Inte för att ta tag i själva precisa delen av det hela kan vi nog hoppa över till den delen där hon började hata honom, den delen hon avskydde, spydde och förlorade respekt för honom.
Det kan nog klassas under tragiskt...hans beteende alltså. Hon hade känslan av att ingen förstod henne...än idag smyger sig den känslan på henne lite till och från. Hon har bara kommit på ett sätt att kontrollera situationen och var hon befinner sig då dessa känslor smyger sig fram...
Han som hon trodde ville vara med henne...ingen annan. Men det blev som det blev, han valde en annan, han gav henne sin kärlek, han valde att ge bort och valde att glömma det dem haft...för henne.
Han gjorde sitt val...hon kunde inget annat än att ifrågasätta det hela. Hur bra av en människa kunde han vara som person för att kunna klara av att bete sig så där? Hur bra av en tjej kunde den andre tjej få för sig att hon var? Hur moralisk var dem två tjejerna sammanlagt egentligen...Hon trodde att hon var den ända, den första. Svar: Nej...hon var faktiskt i stort sätt den andre tjejen...hon var helt enkelt älskarinnan som blev så dum av det hela kärleksgrejen att hon tappade bort sig i det hela.
Man må vara dum ibland...men sedan detta förhållandet har hon hållit sig i schack, hon kontrollerar, hon ska se till att vinna....hon återtog sig det han tog ifrån henne. KONTROLLEN.
Hon kan inget annat än att köra detta racet i full fart. Vissa viskar o talar om för henne att hon inte kommer långt med det, men efter en resa till Australien på egen hand, en snart avslutad program på universitetet kan hon inget annat än att vilja skratta dem rakt upp i ansiktet och säga...WATCH ME!
Hon vill att du du ska veta att det hela tog hårt på henne, hon levde inte på ett tag, pratade inte på ett tag...hon var vilsen, hon var helt enkelt borta från allmänheten...allt på grund av honom, allt på grund av hur mycket hon skämdes och trodde att hon var den ända, allt på grund av att han, just han råkade få henne ur balans endast en gång.
//2 år efter kan man nog inte hålla med om att hon någonsin tappat den balansen...någonsin. Men det talar hon inte om! Det talar vi inte om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar