Min flickvän är som jag skulle kunna definiera en perfekt person, den jag skulle kunna tänka mig en längre framtid med, den jag skulle kunna tänka mig kan vara mamma till mina framtida barn...Jag älskar denna kvinnan, vacker, stolt självständig är hon...min flickvän.
Dagar då jag inte får den uppmärksamheten jag behöver av min flickvän har jag älskarinnan. Hon är mitt allt vid dessa tillfällen, hon ger mig det jag behöver. Jag gör ingenting fel för killar har behov. Jag kommer nog inte älska min älskarinna...det är enbart sex, det är enbart det jag skulle kunna definiera som passerande tid. När jag har tråkigt och min flickvän inte vill/kan eller orkar ge mig det jag vill,kan jag alltid ringa henne. Hon är min back-up plan. Skulle min flickvän få reda på att jag var otrogen(vilket jag inte ser att jag är) har jag alltid någon att falla tillbaka till. Min flickvän älskar mig för mycket och kommer att inse att alla begår misstag. Älskarinnan är en tidsfördriv...
Dagar går, veckor, månader, år....jag är lycklig! Jag har allting jag behöver. Jag lever livet. Men...bara men, nu inser jag att min älskarinna kan verkligen ha mig när hon vill, få mig precis där hon vill ha mig. Orden hon säger, saker hon gör...får mig att undra vad hon gör. Vad hon har på sig, vad hon skall göra med mig nästa gång jag ser henne. Hon får mig att känna saker jag inte bör känna, hon får mig att skämmas att jag har en flickvän...
Just nu sitter jag och tittar på film med flickvännen, tittar på mobilen, ler och tar upp den för att sedan messa till älskarinnan "Jag vill träffa dig, jag saknar dig" Jag kramar om min flickvän och talar om för henne hur mycket hon betyder för mig, garanterar att hon känner sig älskad. Sen ber jag om att få gå ut och träffa vänner en liten stund...bara för att sluta upp hos älskarinnan. Vad gör jag. Hur kan detta ha kommit så långt???
Min flickvän har fått reda på detta, besviken, ledsen och arg. Hon mår illa av att se mig, hon äcklas hur jag beter mig, hon gråter gråter och gråter över hur mycket allting verkar vara en lögn. Hon är besviken.
Machon inom mig stiger fram, klart jag inte har gjort något fel. Hon har inte varit där för mig, hon har inte gett mig det jag behöver, hon bara bara gnällt och gnällt. Jag ser till att allt detta kommer ut i form av skriv, höga röster så hon fattar att jag inte har gjort något fel. Hon kommer säkert förlåta mig....om jag gråter och förklarar hur ensamt jag känt mig, hur mycket jag vill ha henne och ingen annan hos mig. Poängterar hur mycket jag älskar henne. Hon tar mig tillbaka, men jag ska nog ta det lugnt med älskarinnan ett tag. Jag lovar.
Älskarinnan har ringt ett par gånger nu. Hon får mig att undra vad hon gör, hur hon gör, vad hon äter, hur hon äter. Hon får mina hårstrån att stiga så fort tankarna far kring hennes kropp, hennes kyss, hennes skratt. Henne måste jag ha. Vänta...
Dagar har gått, älsklingen, flickvännen min är gladare än någonsin. Vi har kommit varandra nära nu tycker hon. Hon är glad. Jag blir glad av att se henne glad. Hon har gett mig så mycket nu, jag bör inte strula till det...Vi somnar likt ett par som varit gifta sedan decennier tillbaka.
...Mitt i natten går jag upp, jag måste kissa, jag måste upp, jag svettas, jag är nervös...
På toa plockar jag upp telefonen o messar älskarinnan
..."Jag kan inte leva utan dig"...
//Det denna killen totalt glömt bort...
Är att det är inte bara en person som såras i denna relation...
...Hur långt tror han att han kan gå???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar