Hon drar den stora täcket över huvudet och blundar hårt...hon ska iväg, iväg där hon en gång tyckte var ett trevligt ställe...
hon vill åter till den unga tiden, tiden då man inte hade så mycket att bekymra sig över, tiden man bara drog täcket över huvudet för att man ville gråta...sedan skulle pappa komma in med en godis påse som tröst:)hon blundar nu så hårt att hon vet att det gör ont...
slänger iväg täcket och inser att hon somnat i gårdagens kläder...gårdagen slår henne igen!Lukten kommer tillbaka, salen, slangarna, människorna i dem blåa kläderna hon själv använder på jobbet.
Inget i lägenheten e rört, hon har inte släckt lamporna, dagsljuset lyser fram genom persiennerna och försöker tränga sig fram genom dem tjocka gardinerna....Dagen vill att hon ska upp, dagen vill att hon ska röra på sig...
Hon vet inte längre vad det är hon vill, hon vet inte längre vad det är hon klarar av...stående framför spegeln i badrummet tittar hon på spegelbilden och undrar...
//under vem det är som kommer någonsin att ta denne spegelbilden, vem kommer att älska henne, vem kommer att välja henne....
Framförallt...vem kommer att stanna??
Allt hon rör vid, kommer nära och börjar förstå...försvinner alltid, vänder henne ryggen eller sviker henne...
Är det meningen att hon inte ska vidröra något, någon...någonsin???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar