Och hon känner inte av när den går in, inte ens när den sitter kvar...Hon känner den när såret blivit ihop sydd och ett ärr är allt hon ser och känna vid.
Hur känns det att få en kniv i ryggen? Hur känns det att bli strippad intill naken och man står kvar i den bara kroppen, alla tittar på, flera skrattar, andra försöker så gott som dölja den flin som försöker tränga sig fram ur läpparna, andra reagerar hårt för att någon måste göra det?
Hur känns det när du litar så intill den omöjliga gränsen, älskar älskar och åter igen litar....Hur känns det när det är just dem som anstränger sig att komma så nära, blir dem som går iväg?
Hon skall förklara sin del, den delen som alltid blir lämnad, den delen som alltid står kvar spritt språngande naken...Där står hon med blickarna emot henne.
Hon gör sitt bästa för att dölja den nakna kroppen, gör det bästa för att ignorera blickarna, titta bort från skrattet. Hon gör sitt allt för att hålla huvudet högt och titta mot dem som säger något, dem som försvarar, dem som tar illa upp... dem som oftast får henne att känna, känna den smärtan just dem inte borde orsaka.
Hon blundar oftast så hårt för att klara av att öppna ögonen sedan vakna...vakna upp och inse att det inte stämmer, vakna upp från allt som är ond, allt som gör ont. Hon kramar om den nakna kroppen som hårt att känslan av naglarna som tränger in i hennes hud är lika stark och motståndskraftig som tänderna hon bitter ihop i munnen...
Andas...andas, det är vad hon har lärt sig, det är allt hon har lärt sig...andas. Ta emot...men glöm inte andas!Det är inte för hennes skull hon andas..utan för den lilla organet som finns inom henne, den lilla organet som tvingar henne att titta upp och hålla huvudet högt. Det är den lilla organet som kräver mer från henne än dem andra...Hon måste se till att hålla den organen levande, för utan henne finns inte den, utan henne existerar inte den.Pumpa liv i den genom att fortsätta ta emot men aldrig glömma att andas...
Om du hade hennes organ inom dig, skulle du förstå vad hon får kämpa emot, vad hon får stå ut med för att hålla den vid liv. Du skulle känna alla känslor hon kände, se alla ryggar som vände efter allt hon gjort, ta emot allt negativt och vända det till positivt...Det krävs energi, det krävs en hel del glöd, det krävs ton med styrka och flera liter med oförberedda tårar...
//En kniv i ryggen...är inte det värsta smärtan man kan ha från en nära!
Var glad att du inte har denna organ...hennes organ!
Hennes hjärta, hennes tålamod, hennes styrka, hennes tårar...
Var glad...för i hennes kropp, skulle du aldrig kunna leva!
...För du vet aldrig vems rygg du stuckit kniven i, förrän du sett reaktionen av smärtan.För vissa kommer smärtan direkt följt med skrik, för andra tar det lite tid.
För henne finns ingen reaktion...
Hon har ärren som bevis!
Trots Allt...Kvarstår leendet På Hennes Läppar,
Hon Glömmer Aldrig Att Vinka Dig Hej Då,
Du Behöver Inte Ens Ta Ut Kniven, Eller Plåstra...
Det Gör Hon Själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar