Tanken av lycka har slagit henne en eller två gånger max...tankarna vandra på högsta graden just nu.
Pictures...
Något som oftast definieras som ett minne, ett minne av något bra, något som hänt...
Det roliga är att dessa bilder, fotografier, minnen som fastställt i hjänan är oftast dem man behåller för att man så gärna vill kunna komma ihåg dem, titta tillbaka till dem...som sagt. Man vill alltid komma ihåg dem.
Då slår det henne...vart tar sorgen vägen, tårarna, sveket, hatet och missuppfattningarna??Hamnar dessa någon gång på bild??Vill man någonsin frivilligt komma ihåg dem?Eller är dem till för att inte existera.
SVAR: Man vill oftast glömma dem...
Glömma så gott det går, gömma dem till och med om det går. Vissa ignorerar dem, andra blockerar dem från minnet...men varför?
Hon tänker tillbaka till hennes sparade bilder, hennes minnen, henne bevarade tankar...
Det är sant, allt som finns kvar är dem som hon noggrant sorterat och just alla verkar bara vara glada, älskade och minnesvärda minnen, bilder. Allt verkar bara vara av den positiva sorten.
Då instämmer hon med att sorgen i hennes blick, sveket hennes hjärta tagit emot, slag hennes hjärna fått konka och klura ut, utmaningar som kastats åt hennes håll...VIPS! Inget finns. Inget hon vill komma ihåg.
Specialiteten är hennes tårar...som hon gömt så långt det går. Faktumet av att dem inte ens tittar ut i dagens läge förvånar henne, då hon så väl minns att inte för mindre än två månader sedan var dem hennes sömn medel, hennes hopp, hennes sätt att hantera det negativa.
NEJ. Du ska veta att dem finns allt kvar inom henne...bara att dem är gömda och väntar säkert åter på att se dagsljuset, väntar på att sveket skall besöka henne, väntar på att hennes hjärta ska gå itu igen...
Dem väntar. Och inget åt detta kan hon göra. Hon kan varken springa ifrån, jaga bort eller skälla ut dem...dem dåliga minnerna, bilderna, fotografierna finns, inte bara hos henne...utan hos alla.
//Hon har bara blivit så bra på att dölja dem...
Så ja...dem finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar