Not Really...

Ibland finns det bara sådana där dagar där man känner sig så jävlar oduglig att man själv inte riktigt fattar vart eller hur det kommer sig, Hon förstår:(
Idag är absolut inte hennes odugliga dag ska du veta.

Läkemedelsberäkningen började kl 8.30 på måndagen. Hon var där, beredd och ready to go...på tåget hade det diskuterats om hur, vad och varför vissa tal skulle lösas som det skulle. Hon hade lyssnat, tagit emot och nickat som tack. Hon behövde dessa förklaringar trots att Nattis hade spenderat hennes helg på att hjälpa henne med allt. Hon hade förstått, hon var beredd.

Väl inne på andra timmen av tentan och bara på fråga två, kan hon inget annat än ge sig. Hon försökte anstränga sig, komma ihåg allt som hon lärt sig, komma ihåg det som diskuterats på tåget...men inget.ABSOLUT INGET kom fram, absolut inget kunde skrivas...hon gick vidare och arbetade sig igenom resten av dem nio frågorna..

2,5hr sedan ger hon sig...hon lämnar in tentamen och struntar i allt. Hon ska blunda hela vägen hem och hoppas, hoppas på att hon lärt sig något. Hon funderar på vrf hon inte fattade...hon värdelös hon egentligen var, trög helt enkelt. Först på mikrobiologi tentamen...nu läkemedelsberäkningen.

Hon blundar och hoppas...

Idag rullar resultat in, hela klassen pratar och diskuterar om hur de gjort,löst olika tal och mikrobiologin. Hon är tyst, som vanligt, helt tyst.
Timmar efter loggar hon in på skolans hemsida och öppnar mailet.
GODKÄND!!!

//Hon klarade sig allt för denna gången, nu är det att ta tag i resten! Värdelös och oduglig passar inte in på henne...hon KLARAR DET!

...So forget the negativ thoughts....Just be you.