Hon vaknar upp i ett moln, ett liv, ett helt annat tänkande. Allt har plötsligt blivit helt svart och hon kan inget annat än försöka återgå till sin sömn. Hur gjorde man nu igen då?Skulle man vända och vrida sig i sängen eller var det att man tog täcket över först?Hur bäddade man ner sig? Trots detta känner hon av hur varm och bekväm hon ligger...det känns bra. Hon återgår till sitt tänkande och ler. Allt är bra.
En dag, bara en dag händer det. Hon kommer att försvinna, hon kommer troligtvis vara borta och lika bortglömd som få. Hon har gjort sitt, lämnat sitt märke...á la engelskan, She did really make her mark. Befinna sig i ett land som behöver hennes hjälp, hjälpa människor som vill ha hennes hjälp för att dem ingen utgång har. Stressa med dem, vara med dem och leda dem till det man skulle kunna kalla ett bättre och hälsosammare liv!
Du som säkert läser detta kanske leder tankarna till något negativt, men det ska du inte. Det finns dagar man bara vill ha något sagt innan det är försenat. Du vet...typiskt i filmer "I love you" hahaha
Dagar har gått och hon har inte skrivit på ett bra tag...inget illa menat mot dig. Men dett fick henne att ta tag i det hela igen. Dags att...
Vi lever alla i en sådan kompakt värld med så mycket givet till oss utan att vi ens lägger märke till det, tar det förgivet, skrattar och går vidare. När dagen väl kommer och det inte finns något kvar för oss att få, för någon att ge...är den dagen som markerar det som vanligtvist ska betraktas som vuxen livet. Man hyllar dem vuxna, men ingen riktigt förstår hur svårt vissa steg dem har fått ta. Som sagt vi tar allting för givet...det vet hon att hon gjort och tacksam är hon minsann.
Det är inte långt kvar till flera av hennes närmaste vänner tar examen(trots att det kanske är ett eller två år kvar)Men hon kan inget annat än tänka på hur den dagen kommer att se ut för flera av dem. För hennes vet hon redan...
Förhoppningsvist försvinner hon, som hon alltid har önskat. Det är och har varit hennes önskan...att försvinna och upptäcka det som inte givits till henne, det som hon inte skulle ta förgivet...Hon vill, hon kan, hon ska...Det skall dem alla få göra...växa upp!
När hon tänker tillbaka till allt hon varit med om med dessa, smyger en en skratt attack på henne...hur i helvetet kunde de klara sig, hur i helvetet tog hon sig hit???Hon ler och inser att alla dessa vänner hjälptes åt vid någon tidpunkt...tårar, skrik,festande, gräl...men fortfarande finns det som alltid funnits, KÄRLEKEN, ÄRLIGHETEN,VÄNSKAPEN!
So its okey to move on. The time will come...soon. Och när den tiden har kommer kommer hon att titta tillbaka innan hon försvinner och säga...
//We did this good, we are good. Thank ou for being part of the friendship that brought me to were I am today!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar