Kl fyra är hon hemma efter en sisådär lång o tråkig dag i skolan som vanligt. På tåget på väg hem är hon verkligen nöjd över insatserna på Farmakologi tentamen...Ett godkänt!Det måste ha varit en del som klarade den tentamen tänker hon, om hon klarade den då förstås...men ändå inte:(
Hemma öppnar hon boken...dags för läkemedelsberäkningen. På lördag är tentan och vanligtvis brukar hon känna sig mer engagerad i att satsa hårt under press. Idag går inte, inget kommer in inget kommer ut! Tårarna sprutar och sprutar.
Är hin verkligen så dum att hon inte kan fatta detta. Enkla spädningar som alla alla kallar det. Dem flesta har klarat den..inte hon. Vad har gått fel. Vad är det som har totalt blockerat henne i just denna fronten??
Hon brukar inte vara så dum, hon brukar definitivt inte känna sig så här dum.Trötthet?Nej...Trött är hon inte, bara frustrerad över att hon inte kan förstå sig på något som verkar så enkelt.
Slår på datorn och googlar läkemedelsberäkning. Där med...kallar man alla som inte fattar utspädnings metoderna dumma! Gud...
Det finns inget som tär på henne mer nu när hon vet att hon har detta hängande över sig. Hon måste klara detta, hon vill verkligen klara det. Övat har hon gjort men fortfarande...
Sittandes hos någon förstår hon exakt allt, hon förstår formeln, hon förstår talet, hon fattar vad som skall göras för att lösa talet. Hon löser talet.
Hemma, helt själv. Är allt puts veck!! Varför kan allt bara försvinna så där?Varför ska det behöva vara så svårt??
Tårarna har torkat, hon har slagit igen böckerna, rökt(trots att hon lovat att detta inte ska ske)Hon tittar framåt...ett nytt tag imorgon, men ingen motivation!
Borde hon ge upp??Nej...hon ska inte göra det. Hon kommer inte gör det.
//Ibland undrar hon om hon verkligen räcker till i denna front...sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar