Why The Children???

Har ni sett Migrationsverkets och Socialtjänstens reklam på vagnen?
Hon gjorde det igårkväll, och tårarna var väldigt svåra att hålla inne...

Där satt hon och lyssnade på musik, njöt av livet och var ungefär så lycklig och tillfredsställd som man bara kan bli. Så ser hon denna affisch. Det var som ett slag i magen.
Det var så oerhört rörande att läsa och högg verkligen till i hjärtat rejält.
Hon hostade till, drog sig tillbaka, stängde av musiken och skämdes...

Alla har det verkligen inte bra i världen. Inte ens i närheten så bra som den lilla procenten som har det bra ställt...
Man MÅSTE vakna upp ur sin perfekta lilla bubbla och inse att det finns så mycket annat man kan göra. Detta måste verkligen göras, även om det inte känns tillräckligt...

"Du har en son.
Han är sexton år.
Han gillar fotboll, mest Barcelona.
Han gillar att sova.
Han gillar sina vänner.
Du älskar honom.
Du älskar honom som man bara kan älska någon som var tre år igår,
men nu plötsligt är längst i familjen, äter som en häst och fyller hallen med skor i storlek 45.

Tyvärr kan han inte bo hos dig.

Han kan inte bo hos dig,
eftersom risken är stor att han inte kommer överleva där.
Han kan inte bo hos dig,
eftersom ni anar att han kommer aTt slitas ur sängen en natt,
få en snabbkurs i hur man hanterar ett automatgevär,
bli en siffra i ett krig som ingen kan vinna.
Han kan inte bo hos dig.
För du kan inte skydda honom.

Så du skickar iväg honom....
Han är din son och du skickar iväg honom så långt du kan.
Du vet inte var han kommer att stanna.
Du kommer nog inte träffa honom igen.
Du hoppas att någon annan ska se honom som du gör.
Var skulle du vilja att han hamnade?"

Allt detta skrik om fotbollen i Sydafrika sker ju snart( hon håller inte riktigt koll på detta).
En klarhet av vad som anses ske dagligen i detta land lär säkert dubblas upp till tusen gånger mer. Farligast för små barnen. Dem vet inte mycket, dem luras in i allting, allting för att kunna på leva som vanligt...gottställt!

Traffiking slår hennes tanke, ett smärtsamt brak känns i hjärtat på henne. Tårarna slutar inte komma.Hur kan man vilja skada ett litet barn så mycket, lura dem till att göra saker o ting som man vet är farligt. Hur tänker folk?vad tänker dessa folk med....och hur kan föräldrar till dessa barn tillåta att detta sker. Vet de inte ett skit om vad som händer med deras barn så fort dem överlämnas till andra i ett annat land?

//Hon hoppar till av att den irriterade chauffören ropat ett antal gånger om att det är sista hållplatsen. Med tårar i ögonen pekar hon på reklamen och säger...
"Det barn i fattiga länder får gå igenom ibland,
kan inte jämföras med din irritation över att jag missat hållplatsen..."