Tårar Av Guld, Hjärta Av Sten...

Sångerskan Monica sjunger i en av hennes låtar...Somliga skulle jag kunna följa,Somliga skulle jag kunna lägga mitt liv på spel för, Somliga...i mitt fall en av dem skulle jag utan tvekan dö för!!

Jag pratar om vänner, Monicas låt handlade mer om kärlek till en viss person... Vänner ja...vad skulle man göra utan dem, vad kan man ibland göra med dem??Ibland har man så kul med vissa att man bara vill stanna tiden å hoppas att allt ska stanna precis som de e vid just den tidpunkten, Ibland vill man bara strypa en av jävlar så gott som till medvetslöshet för att det ska fatta ens poäng när man grälar...det e min vänner jag pratar om!!Jag har lärt mig att under de tre åren man gick i gymnasiet, skaffade man en hel grupp med vänner...vissa har man fortfarande kvar o vissa anstränger man bara d lilla extra för att kolla hur de mår,hur de haft d, å vad de gör nu...Ett bra tag efter gymnasiet har jag fortfarande min allra bästa kompis vid min sida sedan gymnasiet, I vårt å tort...Tills ilskan skijer oss åt haha jag älskar henne till döds....

Man skulle kunna tro å tycka att jag är en underlig person, vissa tycker helt enkelt att jag verkar för kaxig för att komma fram till. Jag är å förblir den jag alltid har varit...Agnes Otto, älskar å analysera människan å samhället i helhet,älskar å vissa att jag är en självständig individ som aldrig skulle fälla en tår framför andra människor än mina vänner...älskar faktumet att jag är en väldigt stolt person, fast jag knappt vet något om hela min egen bakgrundshistoria!!

Trots allt detta har jag en svagpunkt...den svag punkten kallar jag för kärlek!Jag erkänner att jag e en ganska flörtig person av mig men att jag faller för en person hmmm, inte ofta....Jag tycks inte tro på äkta kärlek å äcklas grovt av allt detta med att pussas å hålla i hand om jag inte e själv med denne!Rädslan av att åter igen bli extremt sårad har varit den största rädlan, rädslan av att vara så perfekt med en person i början å sedan se hur allt går nerför backen, rädslan av att jag alltid går in i ett förhållande med ett hjärta fullpumpad med blod men kommer ut ur det med knappt några droppar kvar...den rädslan pratar jag om KÄRLEK!!

Kärkek är ett ord jag alltid kommer att få rysningar av, kärlek är ett ord jag en gång trodde va något positivt, kärkek en gång en önskan jag trodde jag hade fått uppfylld....Men kärleken visade mig att mina tårar inte var gjorda av vatten å salt plus alla andra ämnen utan av blod, Den visade mig att efter allt negativt kan jag återfå den, om jag bara hoppas!!Att jag bara behövde en viss tid på mig för att samla ihop krafterna å fylla hjärtat med blod igen,att allt jag behövde va TID!! Nu har tiden gått, mitt hjärta full av positivt blod,hoppet ligger på topp....killarna finns i mängder!!

Det kärleken glömde visa mig var att mitt hjärta förvandlades till en sten....En sten som kanske aldrig mjuknar å blir ett organ jag tidigare hade, En sten som stöter bort allt som kommer nära, En sten som så gärna vill bli kramad å älskad...EN STEN SOM ALLTID KOMMER ATT VARA PÅ VAKT!!
//Agnes Otto