Är det verkligen när man inte kan leva utan någon, vara utan någon andas utan någon...känslan av så kallade fjärilar i magen så fort man ser personen, eller saknaden av någon?
Vad då händer när man inte älskar en person men tycker om den ändå?Vad är känslorna?Hur funkar det, hur visar den sorters kärlek sig i uttryck?Är det också kärlek även om man inte riktigt älskar en person?
Vad säger vi om den som älskar men har tappat känslorna på vägen?Den som älskar så hårt men ...bara men och bara ibland känner av att det inte riktigt är den sorts kärleken som alla talar om?Hur blir det för dem som levt för evigt i kärlek...blir dem inte trötta?har dem ens rättigheter att tröttna?
Hur blir det för den som älskar men saknar ord för att uttrycka olycka, olycklig i ett förhållande?Hur får dem tänka, eller är det upp till dem som så definitivt kan helt klart definiera vad kärlek innebär?
Vem är det som finns där för att trösta dem, torka deras oändliga tårar, trots att dessa tårar innehåller kärlek?Vem kommer att förstå att de brister, går sönder totalt inuti för att dem älskar...vem för fan försvarar dem?Hur försvaras dem?
Hon erkänner att hon älskar...men undrar hur det blir när man älskar men ändå såras?Hur blir det när man älskar en så djupt att man blir sårad av det minsta lilla?Hur hanterar man detta?Erkännandet kan fortgå på hur svårt det är för henne att skilja mellan, arg,kär,kärlek och svek?När drar man gränsen?När kan man fortfarande förlåta och återgå till älska...förblir känslorna detsamma eller förändras dem?
När får man lova att vända ryggen och gå i kärlek?Får man ens det? Hon vet att man alltid såras under processen, i förhållandet, men det skall alltid lappas ihop...det ska ju inte visas framför folk, det skall vara extremt diskret!Men hur talar hon om för folken att det är inte så det verkar vara?
Hur återfår hon tillit från hennes nära, när dem redan godkänt honom? Hur kan hon bli en annan utan att konstant bli anklagad för ”brutalt ärlig”, ibland elak”...
Hur tävlar mot det? Hon vill ibland bara skrika rakt och få folket att inse...kärlek kommer i olika delar, delvis bra, delvis dåligt, extremt patetisk, och extremt bra...allt i ett paket?Hur kan hon tala om för dem nära hur hon känner, hur hon mår?Hur ska de veta vad som pågår egentligen när dem inte själva är där utan att döma och dra slutsatser om henne?
Hur skall hon kunna kräva?Får man ens kräva i kärlek eller handlar allt om att dela...som Amerikanerna uttrycker sig efter ett förhållande ”i want half of everything!”Ska det behöva vara så eller kan hon bara backa tillbaka och vänta på att de nära en dag förstår hennes frustration...
//När ska de förstå att allt som skiner inte behöver vara guld?..När ska de inse...att förhållanden kan lika väl suga lika mycket som när man är singel??När får hon lova att tala om att hon är som titeln, BROKEN??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar