Ju mer hon försöker hålla sig borta från det vanliga,alldagliga,stressiga vardagen av kärlek känns det mer som att hon suger åt sig den mer och mer, suger in sig i det och dessvärre verkar det inte riktigt finnas annat än att befinna sig i denna galna värld.
Tankar som vandrar tillbaka till hatet denna ord, denna sak, eller denna världen har orsakat henne har i dagens lägen inget annat än blivit ett litet drama läger hon gärna befinner sig i då och då för att sedan återvända till sitt vanliga liv.
Dessa tankar, dessa känslor är nog och kommer att vara en stor anledning till att människan trots hat ofta återvänder. Det är nog självaste känslan, the feeling as they say...the love.
Tanken av att le inombords fram tills leendet spricker sig fram till dem synliga läpparna, bara på grund av att man tänker på någon. Tanken av att titta till, titta mot en person...tänka till och känna en värmekänsla av bekvämlighet, tröst.
Galet nog vet hon hur detta lät ofta leder till den sorgliga värld som hon en gång befunnit sig i, den värld som en gång fråntagit henne allt,klätt henne naken, den värld som en gång inte hade stopp för rinnande tårar,sömnlösa nätter,mardröm,och tankar av hat, hämnd och ilska....igen känsla av hat.
Det är den värld hon idag lovat sig själv att aldrig återvända till. Därför kan det vara en anledning till att hon gärna håller sitt avstånd från detta ord kärlek. Hur mycket hon än tycker om dessa smygande leenden, hur mycket hon än känner kroppens värmas till en temperatur som inte ens är lagligt, hur mycket hon än vill dra av sig allt, springa iväg, springa och omfamnas av denne, ligga bredvid denna, krama och hålla om denna...halsen. Damn, dem hals pussarna är den värsta boven i dramat. Det är dem som får henne glömma, glömma den olagliga, obehagliga världen hon egentligen inte vill återvända till men dras till med all kraft.
Hon känner hjärtslagen, hur hårt den arbetar pumpar och gör sitt allt för att pumpa liv i henne. Hur mycket den värmer hela hennes kropp. Luften som strömmar genom hennes näsa och ner till lungorna, hon känner hur lungorna fylls och hur hon snart tömmer dem på den indragna luften för att åter igen dra in nytt....den halsen ja, den luktar så fruktansvärd gott!
Närheten...något alla tycker om, något alla vill åt. Hon hatar det så mycket men kan ändå inte dra sig ifrån. Hon hatar sig själv för att hon kunnat hålla sig borta så länge från denna världen. Hon hatar känslan av svaghet denna värld skapar inom henne. Hon hatar sig själv för att hon blir så svag...
//Hon hatar sig själv för att för hon kan inget annat än le,
Låta den dumma leendet spricka fram,
Bara för att hon tänker på honom....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar