BattleField...

Why does love feel like a battlefield???

Varför skulle man vilja utsätta sig för något så fruktansvärt som i början alltid verkar vara av blommor o bin, man svävar i moln....vad händer med hatet efter, var kommer ilskan ifrån, varifrån kommer dem oändliga tårarna??

Hur löser man sig ifrån något man snört in sig så fruktansvärt mycket i?Hur skapas hat från någon man älskat en gång och kunnat dö för?Hur kan det smärta så mycket???

Man vet, han vet, hon vet...alla vet! Hur snälla ord kan transformeras till ord av hat starkt inom så kort tid....ändå vill MAN ÄLSKA NÅGON,HA NÅGON ATT ÄLSKA!!!!

Hon vet att det är det största hotet för henne, hennes största rädsla. Rädslan av hur snabbt hon kan återfå den smärtan, Rädslan av hur bra och skönt allting känns i dem bra tiderna....dem dåliga tiderna då?

Det är dem dåliga tiderna hon vill kunna leva i så hon vet vad som finns bakom väggen, vad som återstår av denne, vad dem dåliga tiderna kan resultera i.
Hon vill inte starta en krig...aldrig! Hon vill aldrig befinna sig i den krigsozonet...Hon vill klä av det dåliga och veta vad hon har att göra med för att sedan kunna ta sig till det bra.

Hon saknar honom men erkänner det inte ens för sig själv. Han är snart hemma. Då ska de vara tillsammans. Då ska de klura ut hur de ska ta sig ur det som alla troligen tycker kan vara så svårt. Hon vill testa. Han vill komma i mål.

Tankarna styr henne, tankarna vinner inte alltid hos henne, tankarna vet vad dem gör med henne. Dessa tankar vandrar nu till dem gifta paren...är de alltid i en krigsozon? Hur då klarar dem det, hur mycket av det goda livet av kärlek lever de i egentligen? Eller handlar kärlek mer om uppskattning?? Att om man uppskattar det man har, barn, kvinna, man hus...då älskar man på riktigt??

Vad händer med resten? Hon vill ha allting. Allting i ett paket. Allting av det dåliga först för att kunna leva med bara det bra sedan. Hon vill kunna plocka bort det dåliga. Hon vill ha det bra. Hon vill.

//Hon vill älska för alltid,
Inte ett år,
Eller två...
...FÖR ALLTID!