Give Me space...

Du vet den stunden då du är som mest mitt uppe i någonting, låt oss säga...skriver ett arbete, läser en bok, eller vad som helt.
Mitt upp i allting så kommer det någon och vill dig något!

Ingenting kan vara mer irriterande enligt henne! Hon hatar hatar och hatar när detta sker, och vill man se en ovanlig sida av henne...kommer man att lägga märke till detta just då!
Hon förvandlas till ett djur!Ett djur som förväntar sig att du ska fatta att du gjort fel, du kommit till fel ände av vägen, du och bara du har gjort fel!!

Sedan när hon inser att hennes reaktion, hennes kommentarer kanske sårat dig en aning, kan den typiskt snälla sidan av må dåligt, dock inget som hon visar!
Hon kan snegla upp lite då och då för o se hur du mår, inga frågor ställs,hon vill bara titta...och i henne tanke säger hon förlåt och hoppas att du kan höra henne,förstå henne,inse att du verkligen gjorde fel...inte hon!

Som när man gick i grundskolan och tyckte att en kille var snygg, då satte man sig allt lite längre bak i klassrummet...även om man alltid satt där framme.Man vi titta, drömma, man vill uppskatta det man ser....eller till och med skriva en historia:(I detta fallet kanske detta inte gäller just då...för dem känslorna och tankarna hos henne handlar så sällan om uppskattning...nej, inte ett dugg! Det blir mer av en "skyl dig själv" tanken, men jag vill att du ska veta att jag inte menade det.

//Usch...fya henne!