Some Lill´Wayne säger kan man alltid resonera kring det dela rubrik grejen.
Hon har en närmaste som precis gjort slut med sin kille o hon vet inte heller hur hon ska riktigt resonera kring detta. Varit tillsammans i fyra år, delat allt i fyra år, älskat varandra i fyra år...hennes allra första förhållande som varat i fyra år....otroligt men sant!
Hur då talar hon om för denna att den första kärleken alltid är den som svider mest, den som känns mest, den man gråter över mest? Hur förklarar hon med enkla ord till denna att man kommer över det med tiden, hur torkar hon hennes tårar samtidigt som hon försöker hålla ilska över killen på en normal nivå, hur då kan hon respektera denne kille efter all denna tid?
"Sometimes love knocks you down" - är en av verserna i Keri Hilsons låtar. Hur översätter hon detta för hennes vän. En vän sm betyder världen för henne, en vän som hon vet att hon alltid kommer att ha....Hur klarar man av att titta i ögonen på en bästa vän o förklara att allting kommer att lösa sig, allt kommer gå bra, hon kommer att må bra...med tid?
Hur snabbar hon på den tiden för denne?Hur skyndar hon på sorgen, tårarna, känslorna, besvikelsen....allt??
Hur enkelt kan det vara?
Lika enkelt som att hata killen? Lika enkelt som att en gång vara hans vän...som vara länge för att sedan förlora all respekt, all tro, hopp om honom?Varför blir den delen så lätt??Han kan kanske kan hjälpa henne...
Varför ska det hela med kärlek alltid sluta som det gör?Utan förklaringar, utan ord...mest av allt...utan FÖRLÅT???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar