Någon satt och analyserad mig för ett tag sedan och nu jag jag tänker in på det, kan hon ha haft så in i helvetet rätt så jag får rysningar!!
"Agnes, du hade aldrig älskat någon innan du träffade J...utan du snarare passerade förbi ordet lite då och då"
Kan detta stämma, ligger jag verkligen så risigt illa till?Att jag pratar om att börja nät dejta kanske hänger ihop med saken:)Jag är nog bara för rädd för att lägga ner så mycket tid på det jag egentligen skulle tolka som ingenting för mig, jag ger oftast den andre parten chansen att motbevisa mina förutsatta meningar....men oftast och VÄLDIGT SÄLLAN har jag fel:)Dem slutar med att jag tröttnat på att människan skall förstå vad jag vill, vad jag förväntar mig och vad jag vill ha för resultat!
Väldigt sällan har jag fel, men sedan kan min tolkning av vad som är rätt i olika situationer differera:(
Satt och fikade ikväll med en som bjudit ut mig, väldigt snäll och genom god....men den där lilla extra fanns inte där för mig, inte för att han var ful eller något, inte för att han sa något fel...utan för att mina förutfattade meningar viskade i mitt öra och garanterade mig om att han var inte den jag sökte, han var inte den jag ville lägga mycket tid på i "förälskelse departementet"...han var helt enkelt någon jag skulle kunna umgås med som kompis och ha mina diskussioner om livet, killar och den abstrakta sanningen om vrf killar egentligen har en penis...
Nu sitter jag här och känner mig så elak, men hur ska jag reagera, hur ska jag bete mig för att inte verka allt för ointresserad av någon??
Hur säger man till en kille "du är inte den jag söker" efter att de varit så trevliga och verkligen längtat efter dejten??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar