Varför är folk så rädda för att erkänna, erkänna sanningen för dem själva eler jämtemot den dem älskar?
Varför ska det alltid vara så svårt att uttala just dem orden "jag älskar dig, tycker om dig eller kär i dig"varför ska det alltid tolkas som att världen kanske går unde för den man säger det till och inte tvärtom???
Finna det den chansen, eller människan som skickar över ett sådant mess o tänker positivt för första gången, finns det en människa som tänker att den andre kanske tänker detsamma.....hur ska det vara så klargjort och självklart för en själv...den som sitter och vill säga det allt??
Jag är en analyserar och satt precis i två timmar med en vän som bara vägrade säga dessa ord till en annan, inte för att hon inte ville...utan för att hon inte vågade höra eller få svar på det???Då kan jag sitta o fundera på det hela...vad är meningen med känslor egentligen då??
Är det inte meningen att dm finns till för att uttalas, är det inte meningen för känslorna finns till för att vi skall kunna ha mage nog och säga det till den vi älskar...eller är det trots allt en annan "klyscha" som bara finns till för dekoration inom förhållanden??? I så falla lägger jag mig lugnt ner och skrattar ihjäl mig...för det låter extremt patetiskt!!
Jah överväger ibland själv vad jag tycker o tänker i mina förhållanden., men garanterar att jag konstant säger det jag tycker på exaktheten...här finns det inget att vänta på, här finns det ingen tid att slösa tyvärr...varför då skall alla andra tro att det verkar så svårt??
Konstant är svaret "jag vill inte för att jag skyddar mitt hjärta, jag vill inte bli sårad"...hur helvetisk blir man sårad av det???
//den som kan ge mig rätta svaret, kommer jag att garanterat avguda:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar