Det finns en låda i hennes värld, en låda som innehåller mycket mer än vad en människa skulle kunna tänka sig...en låda som hon befinner sig inlåst i! Stängda dörrar, lås och hela alltet...
Lådan har en punk som hon alltid återkommer till varje gång hon gjort det hela med att cirkulera runt hela lådan......fyra kanter, fyra hörn, fyra mitt delar som alla innehåller minnen och hjärtlösa punkter i hennes liv, fyra mitt delar som alla innehåller glädjefyllda memoarer som hon högst uppskattar.
Den lådan är hennes, den lådan tillhör ingen annan än henne...därför ligger alltid tyngdvikten i just den lilla punkten hon tittar tillbaka till, hamna på efter varje avslutad runda, punkten som väger mer än hon kan ana, punkten som har allt hon önskar hon kunde blockera bort...ta bort och kasta bort...PUNKTEN DEN JA!
Innanför lådan är hon som säkrast, hennes säkerhetszon, hennes självsäkerhet, hennes drömmar hennes framtid...Så fort hon kommer utanför lådan,sker det mest katastrofala...Lögner till höger, svek till vänster, kärlek upp o neråt....vänner hamnar drar o tär på henne, från norr, öster och söder...alla ska ha något alla ska veta vart de har henne, alla skall kunna lita på henne...samtidigt som hon blundar har hon inte ens kommit in på karriären som skriker, begär och kräver det mest intill omöjliga...hon vill äga, hon vill besegra hon vill ha det hela paketet i handen och sluta upp med en godkänd resultat...ett perfekt resultat.
Varför har ingen någonsin ifrågasatt henne, vad vill du göra vad, vad rekommenderar du?Utan hon skall vara lösningen, hon ska vara den perfekta, hon skall vara den ordentliga utan tvekan...det är hennes mål! Ett högt uppsatt mål denna punkten i lådan aldrig tillåter henne att uppnå...istället slängs det på svek, lögner, lovord de aldrig håller...mest av allt tårar. Tårar som jämnt och ständigt rinner ner för hennes kinder då hon kommit till gränsen, då hon fått nog...mest av allt då hon gjort sig själv tillgänglig till svag punkterna i livet, svag punkterna som nu har tagit över henne och kan inget annat än att överösa henne med känslor hon inte bör känna, svek hon inte bör få slängt mot henne och lögner som bara trillar ur deras munnar som att det vore en vardaglig konversation.
Hon vet inte längre vad hon gör utanför och inne i lådan...hon vet inte vad som skall prioriteras, tas till hand om och vad som skall fokuseras på...hon är helt TAGEN och de kan inget annat göra än att leva vidare, låtsas som att allt e bra så länge hon finns kvar i deras liv....så länge de inte behöver engagera sig eller stå för deras lovord.
Det är denna punkt i hennes låda hon hamnat i...trots att just idag står utanför den, skriker hela hennes kropp om att hon skall titta tillbaka mot punkten och inse hennes svaghet, acceptera den och leva med den...
//När kommer hon någonsin att kunna dra sig ifrån låda och börja gå...gå så långt att hon aldrig tittar tillbaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar