The Mind Reader...

Hon gråter, gråter och gråter:(Konstant, varje dag, vecka, månad och år....men ingen förstår!!Hon vaknar av att hon gråter och förstår inte riktigt varför...varför ska allting verka så svårt?Varför ska hon alltid försöka komplicera det enklaste?Varför och varför tar hon inte det som det kommer, som hon själv alltid säger???Hon analyserar olika människor,vänner killar och umgänges krets dag in och dag ut...hon litar inte på ett ända själ, men säger aldrig ett ord!Ett ord kan förstöra allt, ett ord kan skapa mycket har hon märkt...nu väljer hon att vara tyst, nu väljer hon att hålla det inom sig....allting:)

Hon tittar på andra och ser bara det positiva i deras liv, men missar oftast faktumet att flera befinner sig i hennes exakta situation, hon blundar och låtsas att allt verkar så mycket bättre för andra runt om henne! Hon önskar, tvekar, tänker och analyserar vidare.......då blir hon ledsen! Ledsen för att hon personligen vet att hon inte litar på ett ända själv på jorden, ledsen för att hon inte kan yttra detta till någon annan, ledsen för att rädslan konstant övervinner henne...hon är bara helt enkelt ledsen, men låtsas oftast om att allting är bra!

Hon respekterar hennes närmaste vänner högst, anser dem som henne familj, anser dem som hennes skyddar, anser dem som hennes axel som hon lutar sig mot när tårarna rinner! Men hon kan inte, hon kan fortfarande inte lita på ett själv...vare sig vänner eller ej!Hon håller oftast sin dörr stängd, hela hon är stängd redan från början...men ingen vet, ingen vet vad som går i varv i huvudet på henne, ingen vet varför hon analyserar som hon gör ingen vet...för att hon kommer aldrig att låta dem veta!!

Hon verkar vara hans allt, hans hjärta, hans glädje...Men för det mest förstår han henne inte trots att han försöker! Han är positiv för det mesta och hon helt tvärtom, han vill älska henne och visa hela omvärlden.hon behåller deras intima stunder helst försig själv. Hon saknar honom så tårarna rinner när de inte är tillsammans, men vill inte tåla honom när de väl är tillsammans...detta förvirrar honom, men hon är oftast bestämd!! Det blir ofta fler nej i deras förhållande än de få ja hon erbjuder honom:)Han verkar nöjd, förstående, men hon hatar faktumet att han inte vet!! Han vet inte att hon inte litar, han vet inte att hon älskar honom, men skulle aldrig erkänna det framför andra, han vet inte att han har fast henne, trotts att hon alltid bestämmer. Han vet bara att hon är gnällig ibland, att hon blir ledsen lite då å då, att hon är bestämd när ett nej blir svaret, att hon helt enkelt aldrig kommer att mätas eller jämföras med någon annan!!

Hur kan hon vara så rädd intill tårar för att lita? Hur är det att hon öppnar sig lite, för att sedan stänga igen sig helt? Hur och vad är det som egentligen händer i hennes hjärna, hjärta, lungor och andra organ? Vad är det som gör att hon är hon?

Hon kommer aldrig att erkänna med öppen mun om att hon tycker om att tänka, analysera radikalt. Hon kommer aldrig att erkänna att ibland...just ibland kan tröttheten knäcka henne. Det är just tröttheten som får hennes tankar att rulla, tröttheten som gör henne ledsen, tröttheten på sigsjälv om sigsjälv att hon aldrig kommer att öppna ögonen igen och titta hennes omgivning i ögonen för att sedan säga "JAG HAR INTE KVAR EGENSKAPEN AV ATT LITA, EGENSKAPEN AV ATT ÄLSKA OCH EGENSKAPEN AV ATT SLÄPPA TAGET OM SIGSJÄLV"

Hon är alltid glad...trots alla tankar,

för hon är hon!!