Jag kan inte vara den lilla tjejen som skrattar högst, som gråter mest som litar minst. Jag kan inte skylla på migsjälv och påstå att att allt som pågår runt omkring kan bero på hur jag själv är som person. Jag är rädd för mörkret, för att det är där sanningen alltid kommer fram. Jag älskar att låta migsjälv gå......
Jag har varit instängd nu känner jag och som sagt är det dags att ta sig upp. Färdig med deppande som jag själv i längden kunde ha orsakat, färdig med allt det. Nu ska det återskapas med energi. Tränning, glitter och glamour i min egen lilla vardag trots att jag har en stor intågande tenta:)
I en låt i bakgrunden hör jag i texten hur personen klagar på människorna omkring henne, utan mening eller mål. Det kommer alltid att bli någon som blir över.....men en himlen runt hörnet finns för alla att komma fram till, Det är bara att räkna stegen dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar