Emotions All Over...

Idag, ikvall nu essshhc whatever!!e en sodan dag jag skulle kunna bara stalla mig rakt upp o ner o skrika ut"VAD FAN VA MENINGEN MED HELA DAGEN AGNES"

Do tar vi det igen:)Lung o stilla...myspys med rodde igor dar vi lagade god mat o snackade skit om halva jorden:)Trotts att jag var trott satt vi uppe ratt lange o slocknade inte forren efter tvo tiden hahah...so kul:)

Jag vet inte riktigt om jag e normal om jag ska vara arlig...lite val upstressad ibland men att jag nu fortiden bara blixnar till av ilska mot folk e nog ett tecken po att nogot har gott fel:(Jaa kanske har nogot dolt psykiskt sjukdom trotts allt...saken e den att det har faktiskt varit en rejal deppig veckan om jag ska vara arlig, nar allt fron att idioten man trodde man kende tar o ger sig ivag till sin alskling mitt ut i havet, att en nara vans pojkvans pappa gick bort till att min syrra tydligen inte tycker att det e nogot fel med att helt plotsligt dejta mitt ex brosa!!!helt o hollet vack i huvet!!!!

Att jag borjat se ut som att jag inte direkt befinner mig po samma plats som de flesta har po jorden...vet jag for sakerhetens skull beror po allt som konstant hander runt omkring mig:(So less po allt, less po att alltid kanna att jag gor nogot fel fast jag personligen vet att jag inte har gjort det...tanken av att jag konstant trycker ner migsjalv till den nivon jag aldrig trodde jag skulle go skrammer mig faktiskt en hel del...det roliga e att jag vet att allt jag gor beror mest po ilska som jag so garna vill ta ut men beholler det for migsjalv:)

Frogan jag konsant staller till mina killkompisar e "varfor har killar den behovs kanslan av att alltid ha ratt aven om de konstant e ute o cyklar i monga situationer" Varfor tror de att allting verkar so latt for tjejer?

Jag har lange nu sedan jah landaden fron australien forsokt med att "soul searcha" migsjlav, ilket gor helt ot andra hollet for cirklarna som snurrar i skallen aldrig stor still o ber mig stanna for luft...varfor??varfor e jag so forlotande egentligen och varfor kan jag aldrig tanka po bara migsjalv o inte po andra...

Att jag blivit fuckad helt upp o ner po e ingen tvekan och inte bara en gong, men pga av min snallhet verkar det nu bli en konstant handelse i mitt liv...ska jag sluta vara snall??borde jag verkligen ge upp min egen gladje for att gladja andra, nar jag inte sjalv vet vad som gor mig glad??
//Agnes Otto