Reality...

Dagligen går jag in och ut från mitt jobb och är stolt över misgjälv.
Dagligen lära man se och känna nya ansikten och typer av patienter...
Jag älskar det stort och det ligger nära hjärtat!



Dagens som dock förrändrar alla syn uppsatt om jobbet ...
Är den dagen patienten man rullar in är den som man känner.
Då är inte jobbet lika kul och intressant,
Då skriker man av ilska för att man inte vet hurvida man ska hanterar dessa nya känslor,
Dessa ilskna, irriterande känslor som man annars inte hade!!
Trots allt, måste man ta sig upp och bete sig...
Bete sig exakt som att det vore vilken ny patient, främlig som helst...