Hjärtat har alltid plats...för vad än det kan vara. Allt från kärlek, sorg och glädje mm.En bra låt förklarade för mig att ett hjärtat är skapad för att kunna förlåta, skapad för att kunna ta emot, skapad för att kunna ge och respektera...Låter går vidare in med att beskriva hjärtans starkaste punk...att gå vidare, att släppa in och att ta emot även om allt verkar så långt från bra!!
Mitt hjärta måste ha glömt vissa av dessa punkter, jag vet att jag kan ta emot, jag vet att jag kan ge...jag vet trotts allt att jag bryr mig om saker å ting mer än vad jag erkänner för dig och för migsjälv! Mitt hjärta kunde allt förrutom att förlåta, inte för att jag inte ville, inte för att jag inte var tvungen...utan för att jag kunde helt enkelt välja att vägra förlåta, jag hade valet i min hand...antaingen slänga eller behålla!!JAG VALET INGET AV DEM...Mitt hjärta är mitt största organ, mitt hjärta är min känsligaste organ...vare sig om det handlar om kärlek, svikelser eller sorg....mitt hjärta bär inte på dem kunskaperna där jag kan helt enkelt förlåta, det låter ganska trist men sanningen är den:(
Personligen har jag upplevt mycket som man bara inte kan sätta ord på...personligen har jag fått slåss med ett skadat hjärta i handen...emot allt möjligt, trotts allt detta gav jag aldrig mig själv chansen av att tappa hjärtat i handen...jag höll kvar, jag höll kvar hårt, jag höll kvar länge. Fram tills dagen kom då jag personligen kunde öppnat bröstkorgen å ställa hjärtat på sin plats.....då var jag mottaglig, då ville jag förlåta, då kunde jag älska.......DÅ LITADE JAG!!
Sist föll allt, sedans dess har jag åter igen försökt lägga tillbaka hjärtat på sin plats...men bröstkorgen vägrar öppnas, hjärtats plats verkar ha blivit ersatt av inget annat än ett tomt hål...JAG FICK BARA EN CHANS ATT STÄLLA TILLBAKA DEN!!
För varje dag som går nu, försöker jag att uppskatta, försöker att ta emot, försöker att söka upp å ge...men jag har kvar hjärtat i min hand, och jag har ingen aning om vart jag ska ställa den!!
Jag har ingen anning om den kommer att hammna på samma plats, jag har ingen anning om vad koden var för ingången genom bröstkorgen till hjärtats plats, jag har ingen aning om vad som krävs...JAG HAR ABSOLUT INGEN ANING, MEN JAG FÖRSÖKER!
Jag älskar så gott det går, jag ger så mycket jag kan å klarar av, jag ta emot det jag får...men förlåtandets förmåga ÄR UR FUNKTION!!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan den...jag vet att jag hade den ett tag tillbaka, men precis som hjärtat jag fortfarande går omkring med i handen....kommer den alltid att vara något mitt system inte tål!!!
Jag kan alltid gör mitt bästa...
Med hjärtat i handen öppnade jag allt igen,
allt för att kunna ställa tillbaka den,
allt för att visa dig att jag verkligen ska vara med dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar