Hjärtat Får Aldrig Rynkor...

Jag var på bio med RDGO,hans kusin och kusinens flickvän i fredags...En otroligt tråkig film blev det ska jag säga tyvärr. Filmen "Valkyria" är nog inget för mina ögon, trotts att den har ganska mycket givande innehåll om hostia,dock är jag inte heller någon historia fan so...sorry:(

Har suttit och funderat på en hel del som vanligt....bara tanken av att se RDGO och vara med honom konstant nu får mig att tänka djupa tankar om förhållande. Jag vet personligen att jag inte är världens bästa flickvän, eller person överhuvudtaget med tanke på min negativitet som tar över mig mer än vanligt. Jag sitter och nojar mig för allt möjligt nu för tiden...allt från att inte orka vara med honom vissa dagar till att han kanske känner av min negativitet som sedan krashar hela förhållandet! Min försvars sida försvarar mig dock med att jag har haft fullt upp med skolan och har det fortfarande, jag gör allt som ska göras och behöver göras och att jag inte ska oroa mig....
Min maktlösa sida sneglar lite åt sidan, bara för se hur RDGOs reaktion blir allt från glad till ledsen varje gång jag inte orkar mysa, kramas eller ens låta honom barnsla sig lite då och då. Jag har vid flera tillfällen sagt att jag inte orkar med all mysgojset och hatar totalt, jag går med på det mest för att jag vet att det gör honom glad...då blir jag glad(men inte pga myset)


Jag är en mes när det kommer till mysavdelningen....jag tycker inte om det för att det gör mig sårbar,den indiviuella personen inom mig har inte den personligheten av att låta någon bry sig om mig. Agnes personen inom mig vägrar och totalt demonstrera mot att bli en mys person, trotts att man borde ge med sig vissa gånger. Att jag ska släppa taget och kontrollen av mitt hjärta är inget jag gör bara så där...inte denna gången, inte någonsin.
Jag var där med en öppen hjärta, jag var den mysgoja personen...men fick lära mig allt det negativa den bär med sig. Jag fick lära mig den svåra vägen...nu, nu vet jag att jag aldrig kan låta eller kommer aldrig låta migsjälv att gå så långt in...

Hjärtat får aldrig rynkor sägs det, mitt verkar redan fått det i stora mängder att inte ens det man kallar botox hjälper...
Vissa skulle kunna säga att jag är en av dem personerna som verkligen fruktar kärlek...svaret är nej, jag vet bara inte till vilken grad man ska öppna sig till något som aldrig har blivit bevisat till att hålla i evigheter...

//Agnes Otto