Bara tanken av titeln kan nog säga mycket om att jag tänker eller har tänkt en hel del............... En smart del av mitt häjrta skriker ut en sägelse ”A Once Broken Heart can’t be broken again, but that broken heart always gets a second chance of healing...”
Kl e 02:50 exakt, och mitt hjärta skriker...skriker av allt den vill få ut, den skriker av allt den fått hålla in!!!Jag e baara en person i kropp och själ...jag e bara en person som har den äran av att låta mig älska eller bli älskad...jag e ja! Trotts att ja vid flera tillfällen sagt till gamla pojkvänner att jag älskar dem...erkanner jag att jag kanske aldrig menade allvarLJag e ledsen för det, jag e ledsen för att just den personen jag personligen vet att jag har älskat och sagt att jag älskade honom,krossade mig totalt till grunden en gång...eller flera gånger rattare sagt...jag e ledsen för det!!
Så ja, ett hjärta som redan e krossad kan nog inte bli mer krossad an vad den redan va, ett krossat hjarta förblir inte heller en krossad hjärta har jag lärt mig. Jag ar en individ,som i ett förhållande väljer oftast att ge mitt hjärta ”in all bits and pieces”...jag kommer oftast ut ur dessa förhållanden med ett tomt hol och försöker ensamt se till att hjärtat blir hel igen. Under dessa perioder har jag ensamt gråtit bort ensamheten, skrikit bort smärtan och med huvudet högt försökt att se till att denna tomma delen av min kropp aldrig syns utifrån...
I mitt förra inlägg skrev jag om hur glad jag va i mitt nuvarande förhållande, men som sagt e jag den som alltid gör och grubblar över det som egentligen skapar fram probelm...har jag fel?Får jag inte göra det?Du som läser detta kanske vid detta tillfället kanske tycka att det hela låter uttjötat...Do ska jag viska en grej till dig!!Just den ända personen jag vågade erkänna för mig själv att jag verkligen älskade, just den personen som jag hade minst sagt de tre orden till...blev den personen många idag säger att det var min första kärlek. Sant sant...men just han, krossade mig och jag säger heslt inte detta med små bokstaver utan HAN KROSSADE MIG VERKLIGEN!!Du vet till den grunden där man blir såpass förblindad av det hela och tror inte att det händer, tror att han kommer tillbaka men när man tittar noga mot vägen,e den lika tom som när man såg hans rygg försvinna för sista gången.
Nu har jag hamnat i en kris igen kära du...jag vet att jag tycker om denne,jag garanterar att han kan vara potentiell fast person men frågan e ”hur långt e jag villig att tänka igenom allt, analysera allt innan jag krashar detta förhållandet??”Hur mycket e jag villig att öppna mitt sisådar hela hjärta för att erbjuda det till denne, med garantin om att han inte tappar den??Har jag orken av att samla ihop det som blir kvar av hjärtat ifall den nu hamnar på marken??Frågan e,kommer jag någonsin ha tillräckligt med kraft för att kunna säga ”ja älskar dig”till denne,med garantin om att han känner detsamma??De flesta skulle svara att tiden kan svara på alla frågor....jag säger bull fucking shit!!!Ska jag behöva köpa kött som sags att den e av den bästa kvaliten och ge det tid för att se om den smakar som toppkvalitet??Eller har jag all rätt att oror mig i tid,innan jag ännu en gång blir bränd denna gongen kanske ännu värre!
Jag e så ledsen över hur jag ibland reagerar när en person försöker visa mig hur mycket de tycker om mig,men jag åt andra sida olikt andra reagerar så för att jag måste se till att mitt hjärta inte hamnar där den inte ska...Mitt hjärta skriker ut att jag älskar denne,min kropp säger att jag ska hålla mun o ta emot det bästa så länge det varar,min hjärna sager att denne kan vara den ända personen på länge som vet hur man ska hantera mig och behandla mig som jag vill bli behandlad...med enkla ord skulle jag gissa på att hjärnan håller med om att jag i ärlighetens namn känner otroligt mycket för denne,att jag kanske älskar honom trotts allt!!!
//Agnes Otto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar