Take A Look At Me Now...

Oh what a fine morning:)ganska glad att man får åka hem när det e soligt, fast ganska synd för jag kommer att ligga å sova nästan halva dan...sen e dets dags igen:(

Igår...dagbok, vart ska man börja??Jag kan säga att väl på väg till jobbet fick jag ett riktigt störande samtal som fick mig att nästan gå över kanten och nu sitter jag här och tar det väldigt bra(ganska oväntat av mig va??)Det finns stunder eller har funnits stunder i ens liv där man verkligen har tappat det och fallit för just den där killen!Ja...den där killen, som blir din allt,som du bara känner att ni två kunde inte ha varit bättre,som bara DU kanske trodde att ingenting skulle någonsin komma emellan er.....ja, den där killen ja:)Han som fick dig att verkligen känna det man kallar för fjärilar i magen varje gång du såg honom eller pratade med honom i telefon, han som fick dig att skratta till dötts när det bara var ni två och ingen annan...ja han killen pratar jag om kära dagbok!!Det e just den perfekta killen som sedan sårar en så mycket att man senare i livet klandrar allt på honom, att man ser honom i varje killes ögon, även om d inte e så.....han som sedan får dig att löpa "amok" så fort en annan kille tycker att du e vacker,han som får dig att döma varenda killen sekunden du träffar den för första gången....jaaap, thats right det e just han killen det, just han som du en gång inte kunde leva en sekund utan!!!

Nu vet jag det, nu vet jag att jag trotts allt som jag fått gå igenom med denna killen....har någon som ser mig på ett helt annat sätt, men just därför kan jag inte slappna av såpass att jag kan låta honom verkligen berätta vad han känner för mig(innan jag råkar slumra till)Han e en bra kille...honom måste jag ändå ge en chans, honom ska jag försöka att låta komma nära mig och förklara för mig varför killar i världen beter sig som de gör....honom, DAVID....ska jag lära känna tills jag känner att jag kan kalla honom min blivande pojkvän:)
Jag satt o pratade en med en vän(nattis) om detta på jobbet, och även om jag inte vill acceptera faktumet att denne gått vidare med sitt liv....så tror jag att jag kommit en lång väg sedan jag o han träffades(ni som känner mig, vet vad jag har ofrat o gett)Stöd fick jag från henne trotts att jag kunde se i hennes ögon att hon helst inte ville att jag skulle känna som jag gjorde....precis som när jag satt o messade med min älskling(kellish)fattade jag precis att hon inte ville annat än att jag bara skulle glömma denne killen!Sant...sa jag efter ett bra tag...

Nu har jag jobbat i tio timmar,rövtrött som bara den,men har dock kommit överens med migsjälv att jag e en bra tjej...och den killen som jag bestämmer mig för att vara med, kommer att till slut fatta det och acceptera den jag e som person:)Jag sitter här just nu, hör på när en larmtelefon ringer, men har inte riktigt lust att titta efter vad d e som e problemet....med tanke på att morgonpersonalen ska vara här om typ en kvart(härligt va)Och....agnes Otto ska hem och sova i ett antal timmar....bara för att sedan köra på igen...att jag orkar!
TYPISKT MIG....

//Agnes Otto