Konstant tittar hon sig omkring och undrar lite kring det hela.....hat eller kärlek?Eller både och??
Magkänslan talar om för henne att det måste finnas en avgränsning mellan dessa två så extremt enorma saker?ord?definitioner?...det finns en avgränsning.
Att titta sig omkring inser man vad hat kan vara, vad hat definieras som, vad hat är dör vissa. Detsamma gäller för kärlek.
Människan vet vad hat är eller har rätt ut sin definition av vad hat är...Då, man hatar, avskyr man, man äcklas, man respekterar inte...man tycker inte om, man vill inte vara delaktig i det hela...det är hat enligt människan.
Kärlek, något varmt,något gott, något bekvämt, något alla strävar efter...
Vart då går gränsen mellan dessa två?Var startar gränsen för dem som inte insett och vart slutar den gränsen?Hur vet den människan vad som är vad när man har fått den förmågan av att känna båda?
Hur kan man hata någon så mycket, som i slutändan visar sig vara äkta kärlek...kärlek för evigt?Likaså, hur då kan man älska någon så mycket att det kan drivas till hat, leda till hat,utvecklas till hat? Båda två så starka, enskilda men ända exakt samma term!
Var drar människan gränsen?Var drar du gränsen?
Hon har upplevt det hon skulle vilja kalla för hat...hon har älskat tills hon hatat, hon har hatat tills hon älskat...inga gränser emellan, inga regler,inga konsekvenser,för de båda hållen har gett ett resultat!
När hon samtidigt inser att hat kanske låter så negativt, vet hon inte riktigt om det är lika negativt människan vill tro att den är...
Att komma från en gräns till e annan, att sedan sluta upp och fasta i denna så fina, men sköra gräns. Att hon ibland inte inser vad detta kan göra, att hon tänker på enbart henne. Hur hon ska känna, vad hon ska känna, hur det skall gå tillväga och hur hon skall bära sig åt har alla varit en stor smet med en liten blanding av den så fina avgränsningen mellan hat och kärlek.
Att hon mött sig upp med en som tydligen vet gränsen mellan dessa två, en som är så bestämd på vad som är vad underlättar det inte för henne.
Hon har alltid levt mellan dessa två ord, och nu måste hon börja inse att det inte fungerar så. Varför är det hon som skall göra det och inte han?Varför kan han bara inte förstå...
Varför kan han bara inte se bortom hennes kamp mellan dessa två, försöka förstå vad det hela handlar om för henne. Inse att hon kanske aldrig tar sig ur någon av dessa.Hon har levt i mitt-emmellan gränsen så länge att den linjen suddats ut.
För henne finns det inte antingen eller, utan både och. För henne ska hon se till att vara så aktsam som hon bara kan för att inte bli dragen till någon sida. Hon är bekväm med hennes definition av avgränsningen, hon vet vad som står henne närmast och kan däremot inte tvingas till att inse något.
//Hon har hatat tills hon insett att hon älskar, hon har också älskat tills hon hatat!
Det du inte ser hos henne är att hon upplevt båda två och vill inte tillbaka inte någon av dem,
Känslan av hat gav henne makten till att stå emot,Makten av att klara sig igenom allt, makten av att kunna skydda sigsjälv så gott som hela livet.
Känslan av kärlek vek henne till knäna...Kärlek lurade henne,samtidigt som den ger henne en känsla av trygghet.Känslan av kärlek kändes bra, som den ska vara...men hon föredrar att stå kvar emellan. Stå kvar där hon är för då är hon både trygg, med makten i hennes hand.
Så hon är nöjd...
//Precis där hon är...
