So Unfair...

efter samtalet kan inget annat än försöka samla sig, hon orkar verkligen inte mer, hon kan inte tänka klart...

Varför drabbas folk av elände egentligen? Varför kan en person genomlida något så fruktansvärt, och drabba alla andra i längden?Den smärtan som hon ser att han har, den smärtan som hon känner att han har, den smärtan, den sorgen...tårar rinner ner för hennes kinder och hon försöker tänka positivt men kan inte, inte nu igen!

Inte för så långt sedan befann hon sig i salen hon idag hatar så in-i-helvetet-mycket. Inte för så länge sedan, visste hon knappt vad hon skulle släppa fram för ord när hon såg denna liggande på sjukhus sängen...Nu sker det igen! Inte med samma person, men just han...just han av alla människor, då undrar man varför??

Han är inget annat än snäll, en människa som visades sig fram då det var som svårast, då hoppet om kärlek var försvunnet, då hoppet om allt annat än sina egna barn i tankarna på denna dam...
Hon har fått gå igenom mycket, har ansträngt sig, gråtit, slagits, grälat sig fram till den hon är idag...hon är lycklig, men varför skall hon åter igen drabbas??Hennes älskade vet inte vad han ska säga, hennes älskade döljer smärtan så väl att hon säkert ser igenom detta mer kan inte så mycket mer än torka sina tårar o bita ihop med ryggen emot.

Så mycket som allmänheten tänker negativt, det gör inte vi. Hon tänker positivt och inget mer! Du kan detta och vet att du tar dig igenom det.

Dem svåra dagarna behöver du bara blunda en stund, bit ihop, gråt och släpp ut allting innan...för det gör familjen med innan dem träffar dig. Det gör definitivt jag!

Att hon är en blivande sjuksköterska är egentligen inget positivt. Det man ser, det man upplever...den smärtan är inget o leka med, inget o skoja med. Den smärtan är som värst när patienten blir patienten du har i din närhet...

//You Are Stronger Than You Think You Are...
Håll ut, Så håller vi in...
Du och din familj finns i mina tankar...

Don´t Forget...

Bara tankar kring tjatet om kärlek är det hon tjatar och bökar mest om:)Det är nog bra att man undrar, tänker, gnäller sig fram till ett förståelig resultat.

Ibland dras hon till tanken av att vilja ha någon, att vilja vara med någon...älska och det ena o andra. Men då ska man leta och den orken har man oftast inte, speciellt när man väl tagit sig över tröskel efter tröskel.
Man vandrar sig in i olika situationer, träffar nya människor, tycker om och till slut kommer man inte ihåg vad man var ute efter från starten.

Tanken, känsla...den sköna känslan av att hitta någon att tycka om, gilla, älska osv. Den tanken slår henne gång på gång...men den tanken har en uppförsbacke som hon verkligen inte är villig att promenera upp mot.Den känslan av glad, den känslan av att man får när man tittar på någon och ler för att man inte förstår sig på hur långt man låtit saker o ting gå...

Det slutar ju oftast med att man börjar så glad...men när man kommit fram frm till backen vill man inte längre...då är inget lika kul, då är man inte lika smått äckligt förälskad i dem minsta detaljerna mer...nej, då ska man förstå att så blir det.

Varför då ska utsätter sig folk för detta egentligen? Är det för den känslan av skön, bekvämligheter eller njuter man helt enkelt av dem små detaljerna så mycket att man glömmer av den kommande backen(vars existens alla nekar), man glömmer av att trots att man mår så bra...finns det en chans att ingenting kan vara för bra??

Hon faller nog under flera kategorier, kräsen, obekväm,arg och allt det negativa med förhållanden...inte för att hon vill. Men just för tillfället, har hon tagit till sig att trots att man kan klara av att leva så glad och inte komma till denna uppförsbacken, ska man absolut aldrig ta ifrån tanken av att leva i realiteten...

//Be real...Lev i verkligheten. Inte fantasin...

Spelning...

Jag befinner mig i min knappt stora vardags rummet, tittar upp o där ligger hennes Kicki:)
Snart...bara snart, blir det spelning på Neftertiti:)GRYMT!!
Ikväll blir det ingen party kväll, men att kolla på spelning e väl en god idé??Har varit riktigt sugen på att kolla på denna gruppen, så nu har jag o kicki bestämt oss att ta oss dit å svänga lite:)

Dock måste jag erkänna att jag redan tycker om musiken, o vill bara dit för o spana in om det existerar snyggingar:)

//Saknat live band med creol musik:)

Back To Life...

Its kinda funny how You keep forgetting how much fun it is to be free,
But when returning back to lie...
It all seems as if you never had any free time at all...

//Trollhättan. Skolan. Imorn. Blääää

Fit For Fight...

Vaknade trött, öppnade ögonen och direkt började det rinna. Hon var tvungen o tänka tillbaka om hon var i ett förhållande, eller om någon sårat henne dagen innan....
Svar nej...pollen!Inte nog med rinnande ögon, har pollen tagit med sig en del vänner, rinnande näsa, kliande hals och extrem trötthet!Bläää

Hon vet inte riktigt hur man tar sig ur denna svaga perioden. Kroppen säger konstant nej och vill vila, ligga och lata i en varmsäng, men honungs té, popcorn och en film som varar en hel dag...kanske en bra serie!

Mediciner har handlats. Hon har hunnit tvätta, diska städa och plugga. Plugga ja...ett kommande tentamen som redan är imorgon är något som inte riktigt tilltalar henne, men måste göras.

Så obekväm som hon var med läkemedelsberäkningen sist gång, är hon riktigt tacksam över dem som hjälpt henne att förstå det denna gången. Det ser ljust ut min vän...riktigt ljust ut inför tentamen:)humör glad.

//Psst: hon känner doften av Stockholm.
Hon ska dit. Denna helg? Nej? Jo?

Jo...hon åker och festar loss där nu...Imorgon, efter tentan.

I Din´t Want To Play The Broken Hearted Girl...

Beyoncé sjunger om att att hon inte vill bli sårad, inte bli den sårade tjejen, inte i den sorts spel..

Hon kan inget annat än tänka mer än klart, fast ändå inte. Du kommer konstant när du vill och går när du känner för det...inte en ända dag har hon haft en dag och tagit till sig modet för att säga emot. Mestadels för att den energin är inte hennes att slösa utan din.

Måndag, onsdag, och lördag vet hon att hon är din, men kom tisdag,torsdag, fredag och lördag vet hon hur läget ligger till. Hon vet att detta beror på en annan...men hon gav med sig redan första dagen och gav dig sig själv, något hon kraftigt ångrar.

Men nu, just idag får det vara. Det får ha ett slut...inte ska hon behöva trampa sig fram på glasbitar och vara rädd för att hon inte vill göra dig arg, för att hon inte vill såra dig. Dock har hon det i minnet, det är hennes tillstånd, det har blivit hon sedan den dagen du valde att vände ryggen mot.
Sedan den dagen, den dagen du då inte hade problem med att vända ryggen, den dagen du absolut inte kände något, den dagen hela hon gick i bitar, den dagen....jag just det den dagen ja. Hon klagade aldrig, hon hatade dig aldrig, hon nös aldrig, inte ens kunde hon visa att hon grät...den dagen ja.

Hon vägrar som beyoncé spela den sårade versionen av tjejen trots att det är exakt den personen hon blivit, det är hon som blev sårad, det är hon som ältade, det är fortfarande hon som tog sig själv igenom det hela med bråk, bus och äkta vänskap från hennes bekantskap som höll hennes huvud uppåt när den vill ramlade ner bland folk, som matade henne när hon visste att hon var hungrig men ville inte äta,det är just dem som gav henne deras axel att luta sig mot när hon ville gömma sig, gråta och dö ....allt tack vare dig.
Hon vill inte älska dig, hon valde inte detta, det bara blev som det blev....Det bara blev och du spela på, du spelade med under låten, under sågen som pågick...dock tänkte du aldrig. Du ska veta att hon vägrar idag, hon är inte som hon var då....hon är hon idag.

Sanningen som hon står fast vid är att trots att ni verkar vara vänner ser hon ner på dig mer än hon någonsin gjort, hon älskar dig, men detta älskandet har blivit av en annan sort. Det är inte av den sorten hon gråter i floder och inte vet vart hon ska ta vägen, det är inte av den sorten hon inte har någon aning om vad hon vill, frågor som inte har svar, frågor som inte har någon mening. Hon vill bara att du ska för en gångs skull vara du, ingen annan, bara du. Den ärliga versionen av dig, gå vidare med ditt liv, växt framåt baklänges sidlänges gud vet vad...bara väx dig vidare, men var du...var du hela vägen. Det är det ända hon kräver.

Tanken av hur många som hon dragit med sig på denna så kallade röda tråden, dem som följt henne med hjärtat, gett hennes deras främsta, gett henne deras hjärta....det är just dem som har fått gå förlorade för att hon inte vågar. Hon vågar inte böja sig, vara ärlig, släppa loss. Nej...hon vet bättre idag...så var inget annat än dig själv, var ärlig...bara testa att den vägen.
Hon vill inte känna så stark, älska så stort, gråta så mycket..hon har inte den orken längre, för den negativa energin tog du med dig när du gick, utan att lämna kvar den till henne att tag hand om om...

Hon vet att hon älskar dig, det ligger djupt inne i henne, hon vet att låset till hennes hjärta inte släppts eller brutits ännu...men nu, nu har hon faktiskt tagit sig långt. Du, du har ingen absolut rätt att ge dig på henne igen...att du ångrar, att du längtar, att du tänker tillbaka, att du saknar. Gör inte detta inte nu...inte någonsin...

Låt henne bara säga till dig. Hon ska inte spela den sårade versionen, hon vill inte hon kan inte detta längre, hon vet inte längre hur man göra, men kommer ihåg hur det känns...och det är ingen del av henne som tänker spela sig in på hur du tänker, tycker och känner...Hon vill inte älska dig längre. Detta konstaterat att hon fått låta andra gå förlorade på köpet....

//Det fanns ingen återvändo när du valde att vända ryggen,
Det fanns ingen dörr tillbaka,
Det fanns ingen nyckel kvar till hennes hjärta,
Låt den vila...
Gå din väg...

//precis som du valde att göra första, andra, tredje och fjärde gången...
Dem tårar hon grät för dig,
Den smärta hon kände på grund av dig,
Det är just den känslan som är på väg mot dig...
....Det handlar bara om tid,
Och den tiden närmar sig mot dig !

You Never Did Settle For Less...

You never settled for less honey. Trust me, hon vet.
Hennes tankar kring det hela bilden av kärlek må vara lite sluddrig men det hon vet om har stämt och stämmer fortfarande i dagens läge.

Tiden då det inga mobiler fanns och killen skicka upp en kompis hem till dig för att säga det han hade på hjärtat, lär har gått förbi. Tiden då killen följde med dig hem, kysste dig på pannan och log. Så snabbt du kommit hem , då du hörde stenarna som kastades upp mot ditt fönster. Du tittade ut och såg honom, samma kille...han ville bara ha en till kysst, en till hej då för att han inte fått nog för att han redan saknat dig. Du log säkert ner, sprang ner och hoppade upp i hans armar och där startade hångel festen om på nytt.
Dem dagarna kan man lätta säga att man saknar...
Den respekten, den känslan, den tryggheten...

Tänk att man kunde lägga ner så mycket energi på kärlek förr. Nu fanns det den där grejen som sabbat allt för tjejerna. Mobilen!
Mobilen som är ansvaret för den respektlösa aspekten i kärlek. Man blir inte bara uppraggade via den, utan dumpad också...Ingen känsla finns kvar för att man ser inte personen på andra sidan, man behöver ju inte sen personen. Trots att det inte finns mer än att man bara vill, önskar att dumpningen kunde ske ansikte mot ansikte...hon vill att dem ska se vad som dem gjort, vad som skett..
Dem ska se tårarna, sveket, känna orden och känna den äkta versionen av en utskällning, men ack nej...Mobilen har kommit i försvar. En maktfull liten apparat som många tar till sig och gömmer sig bakom.

Dagar då man fråga chans på en lapp som man fick kryssa ett ja eller nej på har runnit ut i sanden. Vart tog den vägen??Mobilen förstås...teknik världen.
Så mycket som man hatar den kan man dock inte sluta uppskatta den, kan man då inte tjata negativt på den nej. Den är värd mycket.

Till slut växer man ikapp tekniken och inser att något inte riktigt stämmer, eller så hänger man själv inte med. Man älskar och ger sitt allt, lämnar ut sig själv mer idag än tidigare. Man vill något men man vet inte riktigt vad det är.
Sist faller man i den gropen, hänger med, älskar det och tänker sällan på konsekvenserna. Man är ärlig man vill ge sitt allt, man satsar sitt allt...utan att tänka på konsekvenserna.

Då händer det...det man inte oftast räknar med, det dalar dalar och slutligen är det en som inte vill samma sak längre, lämnar den andre i sticket och går vidare för att "växa"...
Den som oftast är kvar är den som satsat sitt allt och har glömt bort sig själv, gömde bort sig själv redan från början, sålde sin själ, kropp och hjärta till honom. Nu lämnar han dig i sticket och självklart finns det inget kvar. Allt svartnar och man har ingen utväg, man bölar, man gråter, man bölar lite till...och väntar på dagen efter då tårarna hunnit återsamlas och åter kör man på ruta ett bölar, gråter och bölar lite till, pausar bara för att stirra rakt mot absolut ingenting, andas och bölar igen...

Hon känner den smärtan fortfarande, hur det kändes, hur meningslöst allting var, hur många frågor som ställdes men ingen svar. Det kändes så djupt i hennes hjärta.
Dagar som gick då man inte åt, man ville inte ut, man ville inte träffa någon, man ville ingenting och dem dagarna gick mest åt att stirra rakt fram utan ett ord men ton med tårar. Dem dagarna glömmer hon aldrig, dem dagarna vågar hon inte få tillbaka igen.

Hur länge denna smärtan skulle vara kunde ingen svara på, om smärtorna skulle ge sig med tiden visste ingen. Utan alla i närheten ville bara vara där för henne fast hon inte ens ville det. Hon hatade det, hon ville vara själv, stirra rakt fram böla, gråta och böla igen...Det kändes bra dem dagarna, man gjorde ingenting men ändå kändes det som att man sprungit flera rundor på ett maraton.

Till slut gav det med sig...man började röra på sig, umgås och inse att man inte riktigt visste vad tårarna gick till, vem dem var till och hur det kommer sig att man suttit utan att göra ett skit. Man vaknar till, man börjar smått skratta och gå ut. Man vågar inte riktigt leva, men det känns bättre...

//Det bästa av allt...
man inser detta först då man börjat skratta igen...
Den dagen inser man också, att man äntligen kommit över idioten.

När Man Fått Chansen Att Sno Bilder Från Nattis:)

Gud vad man kan skratta med dessa..


Jag, kicki o nattis...underbar kväll!!


Kicki, Nattis,Jag,Masha:)


Kicki och Nattis

Hat Mot LäkemedelsBeräkning!!

Kl fyra är hon hemma efter en sisådär lång o tråkig dag i skolan som vanligt. På tåget på väg hem är hon verkligen nöjd över insatserna på Farmakologi tentamen...Ett godkänt!Det måste ha varit en del som klarade den tentamen tänker hon, om hon klarade den då förstås...men ändå inte:(

Hemma öppnar hon boken...dags för läkemedelsberäkningen. På lördag är tentan och vanligtvis brukar hon känna sig mer engagerad i att satsa hårt under press. Idag går inte, inget kommer in inget kommer ut! Tårarna sprutar och sprutar.

Är hin verkligen så dum att hon inte kan fatta detta. Enkla spädningar som alla alla kallar det. Dem flesta har klarat den..inte hon. Vad har gått fel. Vad är det som har totalt blockerat henne i just denna fronten??
Hon brukar inte vara så dum, hon brukar definitivt inte känna sig så här dum.Trötthet?Nej...Trött är hon inte, bara frustrerad över att hon inte kan förstå sig på något som verkar så enkelt.

Slår på datorn och googlar läkemedelsberäkning. Där med...kallar man alla som inte fattar utspädnings metoderna dumma! Gud...

Det finns inget som tär på henne mer nu när hon vet att hon har detta hängande över sig. Hon måste klara detta, hon vill verkligen klara det. Övat har hon gjort men fortfarande...

Sittandes hos någon förstår hon exakt allt, hon förstår formeln, hon förstår talet, hon fattar vad som skall göras för att lösa talet. Hon löser talet.

Hemma, helt själv. Är allt puts veck!! Varför kan allt bara försvinna så där?Varför ska det behöva vara så svårt??

Tårarna har torkat, hon har slagit igen böckerna, rökt(trots att hon lovat att detta inte ska ske)Hon tittar framåt...ett nytt tag imorgon, men ingen motivation!
Borde hon ge upp??Nej...hon ska inte göra det. Hon kommer inte gör det.

//Ibland undrar hon om hon verkligen räcker till i denna front...sjuksköterska.

It´s Okey To Move On...

I need this to be written down today, because one day I will look back and never regret that I didnt get To say what i needed to say...

Hon vaknar upp i ett moln, ett liv, ett helt annat tänkande. Allt har plötsligt blivit helt svart och hon kan inget annat än försöka återgå till sin sömn. Hur gjorde man nu igen då?Skulle man vända och vrida sig i sängen eller var det att man tog täcket över först?Hur bäddade man ner sig? Trots detta känner hon av hur varm och bekväm hon ligger...det känns bra. Hon återgår till sitt tänkande och ler. Allt är bra.

En dag, bara en dag händer det. Hon kommer att försvinna, hon kommer troligtvis vara borta och lika bortglömd som få. Hon har gjort sitt, lämnat sitt märke...á la engelskan, She did really make her mark. Befinna sig i ett land som behöver hennes hjälp, hjälpa människor som vill ha hennes hjälp för att dem ingen utgång har. Stressa med dem, vara med dem och leda dem till det man skulle kunna kalla ett bättre och hälsosammare liv!

Du som säkert läser detta kanske leder tankarna till något negativt, men det ska du inte. Det finns dagar man bara vill ha något sagt innan det är försenat. Du vet...typiskt i filmer "I love you" hahaha

Dagar har gått och hon har inte skrivit på ett bra tag...inget illa menat mot dig. Men dett fick henne att ta tag i det hela igen. Dags att...

Vi lever alla i en sådan kompakt värld med så mycket givet till oss utan att vi ens lägger märke till det, tar det förgivet, skrattar och går vidare. När dagen väl kommer och det inte finns något kvar för oss att få, för någon att ge...är den dagen som markerar det som vanligtvist ska betraktas som vuxen livet. Man hyllar dem vuxna, men ingen riktigt förstår hur svårt vissa steg dem har fått ta. Som sagt vi tar allting för givet...det vet hon att hon gjort och tacksam är hon minsann.

Det är inte långt kvar till flera av hennes närmaste vänner tar examen(trots att det kanske är ett eller två år kvar)Men hon kan inget annat än tänka på hur den dagen kommer att se ut för flera av dem. För hennes vet hon redan...
Förhoppningsvist försvinner hon, som hon alltid har önskat. Det är och har varit hennes önskan...att försvinna och upptäcka det som inte givits till henne, det som hon inte skulle ta förgivet...Hon vill, hon kan, hon ska...Det skall dem alla få göra...växa upp!

När hon tänker tillbaka till allt hon varit med om med dessa, smyger en en skratt attack på henne...hur i helvetet kunde de klara sig, hur i helvetet tog hon sig hit???Hon ler och inser att alla dessa vänner hjälptes åt vid någon tidpunkt...tårar, skrik,festande, gräl...men fortfarande finns det som alltid funnits, KÄRLEKEN, ÄRLIGHETEN,VÄNSKAPEN!

So its okey to move on. The time will come...soon. Och när den tiden har kommer kommer hon att titta tillbaka innan hon försvinner och säga...

//We did this good, we are good. Thank ou for being part of the friendship that brought me to were I am today!

Fuck This Shit...

"The hardest part is the part where you get started"
Hon har ingen aning om vad som ska pluggas till, farmakologi tentan ligger precis runt hörnet, precis på en lördag, precis på en helg...tragiskt sant!

Bläddrar i böcker,eller läsa ur gamla tentor?Uccssshh...
En sak hon vet är att stressen verkar inte ha slagit henne ännu, då hon inte kommit igång. Men snart bara snart...
Konsten av att hon alltid behöver känna sig extremt stressad innan hon verkligen sätter sig ner och ger järnet...ja du, det är ju en konst, hennes konst.

"Lets get it started honey"
Ow yes...kanske bör hon ta fram alla läskande godsaker så att hon blir lite hög på socker. Dock kanske det inte hjälper, snarare blir hon nog deprimerad av att läsa ur hur olika läkemedel absorberas och tas upp i hennes system.

//Blir äcklad.

Whispers...

Hon tänker ofta på mycket samtidigt. Det senaste "Titta aldrig tillbaka"
A very common misktake made by many, made by her.

Man har en rygg och när man ställer sig upp, rakt upp finne det två sidor. Ena är det som finns bakom och det andra består av det som finnas framför en.
Henne misstag delar en bladning av dem båda världarna. Världarna man egentligen inte ska slå ihop, världar man inte bör introducera till varandra...någon sin. So yes "never look back"...

Att titta tillbaka har alltid varit hennes grej. Hon vill älta hon vill sammanföra dessa två världar, hon har försökt, hon har krigat för att klistra ihop dessa två till en värld. Dock har hon aldrig tänkt på vilket position hennes kropp ska stå i när detta väl händer. Vad ska hon säga att hon står?Rakt eller sidlänges?

Världen som finns bakom hennes rygg, var en värld hon en gång levde, respekterade...framförallt var det en värld hon kände att hon inte behövde kriga för..för att behålla, en värld som hon, bara hon trodde tillhörde henne. Den världen älskade hon, den världen var hennes och tillhörde henne.
Den världen kom med sina regler, order och beteendemönster. Hon skulle vara på ett visst sätt, prata så här, skratta så där, gråta gömd, dölja det som inte ska visas. På köpet kom den världen med en fet bonus med bokstäverna SVEK. Den världen kunde ge henne allting, men slutresultatet skulle bli det som blev, SVEK.

När hon väl vaknade upp och insåg att det fanns två världar när hon stod upprätt, var det kinda "a little too late". Hon insåg inte att det som fanns framför var det som räknades, den världen framför var det som inte erbjöd på lyxpaket och slutresultatet var lycka. Den världen ser hon idag, den världen lever hon i just idag...taking it all in day by day.

Att bara stå upp, kan hon inget annat än undvika göra det många gör...titta bakåt, vända sig sidlänges. Bara för att få en återblick på vad som var, bara smaka på det söta, lucka upp lyxen, glädjen...det sammanslutna livet av perfekt. Det drar i henne, vill åt henne, vill ha henne tillbaka.
Hennes rygg är precis som alla andra...kommer i lyx, men slutar med annat så hon väljer...

"never look back, because theres really nothing of the good left there"...
Titta aldrig bakåt, för det som ger dig det äkta varan av lyxkänslan, finns i världen som är framför dig.
Välj den, älska den...TA DEN!

Studsa och lek med bollen som finns framför dig, för den som finns bakom dig är trött,gammalt, har ingen luft och studsar inte lika högt...
So forget it and be done...STAY DONE!

Jogga,Tvätta,Hundvakt...

Nattis lilla rackare/älskling/bebis är min denna helgen and I love it!!!
Hon ska iväg på en förlovningsfest, så nu...snart går jag ut en sväng och joggar, hämtar honom och sedan blir det massor med bus för oss plus Mirlene!!

//Notera att jag totalt blockerat bort tanken av att jag har en Farmakologi tentamen runt hörnet, vet du vad??I freaking fucking love it!!!!

Ure In Or Ure Out....

Som Heidi Klum säger "ure in or ure out"
Tankar kring gårdagens allra mest intressanta samtal surrar i huvudet på henne. Ganska intressant hur killar tolkar deras förhållanden och hur de vet att ett förhållande är ett förhållande efter att startat ett förhållande.

Ganska komiskt är det också, för hon älskar att höra killarnas synpunkter och respekterar oftast dem. Men ibland bara ibland slår det henne att under tiden dem pratar, tar hennes öron så mycket stryk att hon bara måste skratta ut inombords:)Det låter skumt, men kan säga att du förstår säkert vad det är hon menar.

En pågående fråga som hon inte riktigt har svar på är oftast "varför är du singel?"
Svar: jag har faktiskt ingen aning, jag har inte bråttom till att ha någon att gosa med, definitivt ligger jag nog högst på listan av "osexuella människor" eller a....

Har aldrig varit och hon lär aldrig vara eller bli denna människan, då hon tycker att den har förlorat sin mening.Är det verkligen så viktigt att vara sexuell i ett förhållande, och väger det verkligen så mycket??

Handlar verkligen förhållande bara om att ha sex, eller ska det innebära att sex lägger en stor vikt på det hela? Nej... jag tror inte det...inte för att jag inte vill ha sex eller gosa, men det slår mig aldrig att det kan vara så viktigt för vissa. Blunda och inse att hos henne är vikten av att kunna vara tillsammans med en människa, inte prata, men ändå veta att den personen förstår henne...veta att den person är in för det hela eller helt ute och cyklar. Dock räknas sex och gos som bonus...och bonus får det allt bli...ibland???

Nej...vidare och hur som helst. Det är så det ligger till hos henne.

//Ure in or ure out...I dont really give a shit which one u pick:)

Not Really...

Ibland finns det bara sådana där dagar där man känner sig så jävlar oduglig att man själv inte riktigt fattar vart eller hur det kommer sig, Hon förstår:(
Idag är absolut inte hennes odugliga dag ska du veta.

Läkemedelsberäkningen började kl 8.30 på måndagen. Hon var där, beredd och ready to go...på tåget hade det diskuterats om hur, vad och varför vissa tal skulle lösas som det skulle. Hon hade lyssnat, tagit emot och nickat som tack. Hon behövde dessa förklaringar trots att Nattis hade spenderat hennes helg på att hjälpa henne med allt. Hon hade förstått, hon var beredd.

Väl inne på andra timmen av tentan och bara på fråga två, kan hon inget annat än ge sig. Hon försökte anstränga sig, komma ihåg allt som hon lärt sig, komma ihåg det som diskuterats på tåget...men inget.ABSOLUT INGET kom fram, absolut inget kunde skrivas...hon gick vidare och arbetade sig igenom resten av dem nio frågorna..

2,5hr sedan ger hon sig...hon lämnar in tentamen och struntar i allt. Hon ska blunda hela vägen hem och hoppas, hoppas på att hon lärt sig något. Hon funderar på vrf hon inte fattade...hon värdelös hon egentligen var, trög helt enkelt. Först på mikrobiologi tentamen...nu läkemedelsberäkningen.

Hon blundar och hoppas...

Idag rullar resultat in, hela klassen pratar och diskuterar om hur de gjort,löst olika tal och mikrobiologin. Hon är tyst, som vanligt, helt tyst.
Timmar efter loggar hon in på skolans hemsida och öppnar mailet.
GODKÄND!!!

//Hon klarade sig allt för denna gången, nu är det att ta tag i resten! Värdelös och oduglig passar inte in på henne...hon KLARAR DET!

...So forget the negativ thoughts....Just be you.