Never Bullshit Another Bullshiter...

Hon väcks av en ensam känsla, en känsla av behov, en känsla av begär...en känsla av tro, hopp och en definitiv känsla av att det finns något som heter kärlek, något som styrs av kärlek och besegras bara av kärlek!

Honvar förälskad i en vision...en vision hon länge har haft sedan den dagen....sedan den dagen hennes hjärta brast i tusentals bitar, den dagen hela hennes ordbok för kärlek hon valde att bränna ner...den dagen, den kärleken.

Minns det som igår och kommer alltid att minnas den, då det var han...och bara han som lyckades spela sig in i hennes hjärta samtidigt som han, just han hade andra planer på att "råka" tappa den och förväntade sig att hon skulle förstå och förlåta.

Hon minns hur allting blev svart och andan hon ansträngde sig för att få tillbaka, tårar hon brottades med för att inte dem skulle rinna...den brinnande känsla av hat blandad med kärlek hon låtsades inte bry sig om, rösten...hon minns allting, hon var där...det var hon som blev grundlurad, det var hon som förlorade på spelet, det var hon som tvingades erkänna att hon faktiskt hade känslor den dagen.

Hon har gått igenom mycket det senaste, besegrat mycket på en kort tid, tagit sig igenom en hel del av dem mycket samtidigt som hon fokuserar på hennes mål. Hennes vision av denne kan inte förklaras, kan inte målas upp.
Sedan kom hennes hat följd med ilska som sammanfattades med isolering, instängdhet och frågetecken kring alla killar som ens tänkte tanken, hade tanken av att hon...hon skulle kunna vara den som hamnade i deras säng.

Hat mot den motsatta könet växte trots att inom henne ville hon inget annat än att befinna sig i den situationen...ett förhållande! Bråk emellan, kramar om natten, kyssar på morgonen.Hon hatade, hatar fortfarande men älskar det könet...

Hon har sårat, bedragit och gjort allt hon annars inte skulle kunna gjort om inte han gick sin väg, om inte han hade tittat runt om inte han hade bedragit henne, lurat henne och spelat spel med hennes högst värdesatta organ...hennes hjärta.

Så det finns en vision, hennes egen vision av ett förhållande..
Ett förhållande hon inte kommer att jaga, men förväntar sig att den ska jaga henne. Ett förhållande som hon önskade kunde stanna trots hennes envishet och bestämdhet.

//Ett förhållande hon kommer att ta till en nivå, ingen har varit på besök!För nu..nu är hennes organ läkt, nu är hennes organ i behov, har begär och kan konkurrera, spela spela och garanterar sig själv att hon kommer att alltid gå därifrån som en vinnare!

Weekend Hell...

Nu har jag faktiskt varit extremt duktig hela helgen:)Fick köpt allt som behövdes till lägenheten!
En behövlig roadtrip med både nattis o kelly till ikea...skratt attacker senare, svett blodigt allvar med att vi skulle prove a point att tjejer verkligen inte behöver killar för allt:)Funkade helt oki!!!

Nu är min lägenhet i behov av en rejäl INFLYTNINGS FEST...dock efter lite plugg:(

En ny tv....Mediamark all the way:)

Nice n fresh vardagsrum...

Mysig min säng blivit ska du veta:)

En hel helg med slit, skrik, borrande,skruvande....En bakis söndag för att vi bestämde att sitta o supa på lördag kvällen:)hihi
En helt slut agnes...

//dags för film mys med R:)hur kul som helst!!!

Lets Go Training...

Så...nu när man äntligen erkänner att man inte någon ork har för gym atmosfären har det utterliggare blivit en inköpt abtronics:)
Dem som undrar ska vet att den funkar...på riktigt!jag har tidigare använt mig av den gamla versionen, som måste ha gått bort under flytten...så nu måste jag faktiskt ta nya tag i träningen:)Utan att behöva dra mig till gymmet...

Trade It...

För en att klura ut henne, veta henne, känna henne...skulle man behöva ta en dag och leva i hennes skor,leva i hennes vardag,klura ut betydelsen av hennes drömmar...

//Gråta dem tårar hon fått gråta,
Älska som hon fått älska...
och släppa för hon vart tvungen.
Ilskan, för hon blivit sviken,
Arg för att hon inte själv pusslat ihop henne...

Goodbyes...

Goodbye, Goodbye, Hejdå, Farväl, Vi ses...

Hon har varit tvungen till att säga "goodbye" fler gånger än hon hade anat, velat och önskat sig. Hon har alltid varit tvungen att inse att det är dags för en goodbye, en farväl, hej då eller vi ses...Hon har det, det har vi alla fått göra. Så...goodbye, sitt och fundera på vad detta ord innebär för dig, sitt och försök klura ut, analysera och fundera kring vad ordet betytt, betyder eller kommer att betyda när det väl sker.

Hur många gånger än hon och många andra har fått göra det, säga det...känns det alltid som att det måste definitivt finnas en annan lösning, det svider, det sved...men fortfarande var hon tvungen att ta sig an ordet, termen GOODBYE.

När hon fått säga ordet så väl många gånger, fått göra det så många gånger...finns det e liten tänd lampa inom henne som alltid garanterar henne att goodbye lever inte genom henne utan genom minnen, för henne utan genom tankar... den finns för alla.
Bara den känslan av att hon alltid kommer så långt med att lita fullt ut, älska fullt ut och tro på att denna gången kanske hon inte behöver säga det, sker det.

Känslan av att hon blivit så van vid ryggar som går ifrån än ansikten som ler för att stanna, har gjort henne till den som hellre inte tittar på någon del alls, den som fördrar att blunda och inte se...den som spelar stark och oberörd. Trots detta förblir hon den som står starkt och vänder på människan så hon kan se framdelen, säger det som behövs sägas och sedan låter ryggen bli det sista hon ser.
Hon påminner sig själv att hon alltid har sagt sina goodbye på bästa möjliga sätt.

En oberörd människa definieras som stark, och i mån om det ser hon alltid att vara stark...då är inte den andre så medveten om hur van hon är vid dessa stunder.
Hon vet mycket dessa folk suger åt sig från henne, väl med henne för att sedan släppa allt är något hon helst undviker i dagens läge. Hon ska inte längre behöva säga det...inte nu, inte någonsin...

Goodbye...ett ord som inte låter så skumt eller främmande längre, ett ord som inte ens berör henne, ett ord som anses vara en flyktväg för dem som väljer den, den som anser att det är för det bästa...den som tar den.

Hur har hon klarat det, tagit sig an det...hur har hon???


//Good bye...ett ord hon skulle vilja sluta säga varje gång, avslut eller stop...
Akta er för era goodbyes...för eller senare inser man att den som motar ordet skadas mer än den som levererar ordet...

Tentamens Dags...

Så nervös som hon verkar vara, trotts at avslutningen på året egentligen går ut på att analysera Harry Fucking Potter....
Ussschh...imorn får hon väl se hur mycket av Harry Potter hon lärt sig denna termin...

//Good Luck!

Lördag...

She Is Happy...

What She Sees, Is What U Get...

Hon har vid flera tillfällen alltid undrat, drömt och funderat kring hur det kommer sig att hon varje gång får känslan av att hon ser, känner och är nära det man kallar lycka....faller.


Hon är som hon är...antingen accepterar man eller så kan man så gott som vända klacken och titta vidare, Hennes rädsla är hennes närhet. hennes makt och hennes yttersta kommunikationsförmåga.

Bloggen är och var inget annat än en utväg för hennes instängda känslor,tankar och funderingar...bloggen blev hennes utväg, diagnos och behandling för vad man skulle kunna kalla för "FLYKT". Den handlar om henne, är för henne och dem som läser detta är oftast hennes egna vänner...enbart för att hon vill att dem ska förstå, förstå vart hon kommer ifrån, förstå hur hon tänker...förstå hur hon går tillväga med att balansera "det oemotståndliga dagliga livet" kring allt som surrar i hennes närhet.

Hon är och förblir den hon är...hon levererar det hon ser och uppfattar, hon analyserar det som antas vara frågetecken i hennes liv, hon ratar på dem som inte har en aning om vad en människas betydelse innebär, hon hatar på dem som inte inser att objekt,föremål,pengar och status betyder mer än hjärtats slagverk. Hjärtats makt, hjärtats motståndskraft och pump...dem människorna hon hatar, har oftast något annat än ett hjärta.

Med fingrarna i kors som alltid, hoppas hon trots att ingen ser eller vet att hon har en soft punkt som alltid drar tillbaka henne till verkligheten...

//verkligheten som är fylld av allt annat än negativistiska åsikter...

Friday...

Det är ganska komiskt hur vänner kan verkligen liva upp en...
En film kväll med skratt och god mat är väl det man tar emot med gott samvete efter denna tuffa period.
Dock, håller man fingrarna i kors...

Antar att det kommer att vara en sån där "cheezy-chic-flic"...

He Says...

"To The World Yoy May Be One Person...
But To One Person...
You May Be The World..."

She Says...

A heart breaking isn't always as loud as a bomb exploding..
Sometimes it can be as quiet as a feather falling..
And the most painful thing is...

//No one really hears it, except you..

Where Is The Light...

Det pratas om ett ljus, ett ljus som alla ser vid svåra tider...en ljus som ska vara en positiv grej...en ljus som man ska ta sig till.

Varför har hon inte blivit erbjuden den??Är hon något av en annan varelse?Är den för bra för henne?När är det hennes tur?

Kära dagbok...den ljuset har hon inte set. Och trots detta vet hon att det är ingen annan som förstår mer än du...att hon inte är en galning eller psyko eller har idiotiska tankar om sitt liv.

Hon är inget annat än stark, har alltid varit och kommer alltid att vara det. Hon är vad man kallar och definierar SJÄLVSTÄNDIG med moral högst på listan, respekt strax därefter och ett hjärta fullt av inget annat än guld, ett hjärta som tycks blivit överfylld av det goda sentimentala snacket om vad kärlek tycks vara eller ska vara.

Hon har insett att hon inte ska röra vid något eller något...för allt hon rör vid blir fel, allt hon tittar mot blir fel, allt hon säger blir fel.
Allt hon tycker om, känner för och älskar blir fel...allt lutar åt det negativa även om hon starkt försöker luta sig åt det andra hållet.

Dagbok...du har ingen aning. Du vet inte hur det känns. Att lita starkt, att älska, att visa sitt allt...men ändå få tillbaka olika former av slag tillbaka. Hon står starkt, men styrkan håller inte för alltid...

Någonstans måste man förstår vart och hur mycket hon förlorar, har förlorat och kommer att fortsätta förlorar för att hon väljer att inte vika sig, för att hon väljer att behålla sina värderingar...värderingar hon är medveten om är inget annat är hennes ändamål, styrka och levebröd.

Tårar hon fällt bakom stängda dem stängda dörrarna i hennes liv, är tårar hon vet representerar hennes ord, ilska, svek och allt mittemellan...

//Tårar hon konstant fäller för att hon fått för sig att kanske...bara kanske är det hennes ögon som är för smutsiga för att kunna se ljuset.
Om hon hon bara blundar en extra gång, öppnar sina ögon...om hon bara gör detta, kanske kan hon se detta ljus som alla pratar om idag...

People Always Leave...

Kl tickar iväg...imorse visade den 10,12 sedan 14??Hon vill inget annat än inte existera..tag tag i den kvarblivande dagen verkar dock inte vara annat än det som ska gälla!Den kvar blivande dagen kanske är något av en positiv grej...

Hon drar den stora täcket över huvudet och blundar hårt...hon ska iväg, iväg där hon en gång tyckte var ett trevligt ställe...
hon vill åter till den unga tiden, tiden då man inte hade så mycket att bekymra sig över, tiden man bara drog täcket över huvudet för att man ville gråta...sedan skulle pappa komma in med en godis påse som tröst:)hon blundar nu så hårt att hon vet att det gör ont...

slänger iväg täcket och inser att hon somnat i gårdagens kläder...gårdagen slår henne igen!Lukten kommer tillbaka, salen, slangarna, människorna i dem blåa kläderna hon själv använder på jobbet.
Inget i lägenheten e rört, hon har inte släckt lamporna, dagsljuset lyser fram genom persiennerna och försöker tränga sig fram genom dem tjocka gardinerna....Dagen vill att hon ska upp, dagen vill att hon ska röra på sig...

Hon vet inte längre vad det är hon vill, hon vet inte längre vad det är hon klarar av...stående framför spegeln i badrummet tittar hon på spegelbilden och undrar...

//under vem det är som kommer någonsin att ta denne spegelbilden, vem kommer att älska henne, vem kommer att välja henne....
Framförallt...vem kommer att stanna??

Allt hon rör vid, kommer nära och börjar förstå...försvinner alltid, vänder henne ryggen eller sviker henne...

Är det meningen att hon inte ska vidröra något, någon...någonsin???

Once You Choose Hope, Anything's Possible...

Tårarna rinner nu...rinner, rinner och rinner....det finns ingen stop på dem, inget hon väljer att ta slut på eller avsluta just nu.
Tårar som sparats under ett par timmar. Plågsamma timmar hon fått absorbera information, absorbera styrka och se till att lyssna, hålla sig i god skick...

Tårar som rinner pga en blandning av allting...allting verkar hända henne, allting lutar mot henne...som att hon förtjänar det, som att lyckan inte någonsin är menat för henne.

Hon tittar upp mot mobilen, det sista samtalet hon haft...tårarna ökar och hon kan inget annat än försöka ta tag i sig själv...hon är själv, hon ska kunna hantera detta, klara av detta och bete sig normalt. Inga olika kris faser ska slå emot henne...chock fasen,bearbetnings fasen...inget. För hon tycks inte ha förtjänat den.

Lukten av det kalla rummet har fastnat i hennes hjärna...tre sjuksköterskor, kanske mer..alla ler och tar emot henne med glädje trots att det inte är läget för glädje. Hon ler stelt tillbaka...tar ett djupt andetag och väntar på nyheterna...

Tittar bort mot en säng där de påstår att hennes mamma ligger...hon ser inget, vill inte se...det är inte hennes mamma, det kan inte vara hon...
Vad gör alla slangar inkopplade på just henne?Varför säger hon inget, eller vrf tittar hon inte upp??Varför är det tyst och luktar konstigt med bara apparaternas ljud som går.

Hon vill skrika allt hon orkar, hon vill springa iväg allt hon kan...dock står hon stelt kvar med den fastklistrade smilet och lyssnar...lyssnar på sjuksköterskan som gott försöker förklara denna människans tillstånd, skick, en massa om hopp, en massa olika medicinska termer hon hört...men kan inte koppla det då hon hon försöker fokusera på vem d är som ligger i sängen.

Att bryta ihop är inte hennes grej...aldrig framför folk, absolut inte framför främlingar och definitivt inte framför denna sjuksköterskan..läkaren??eller vem det än är...

Hon måste ta sig samman för denne främlingen som ligger i sängen, denne som inte kan prata med henne...hon måste veta, hon måste se, hon måste...
För eller senare kommer denna person vakna upp, och säga det hon själv säger...det är inte hennes mamma:)

//En tår faller...hon blundar och inser att den personen som ligger där, legat där...är just precis den hon tror..
hennes mamma...
Slangar som inte har stop, kuddar som döljer hennes ansikte...
Det är hon och ingen annan...
Hon bryter ihop....

Well Well Well...

Det e inte så lätt att ta tag i allt det "vanliga" efter nyårs firandet...
Legat och degat sedan dess, men fick ta mig upp en sväng runt lägenheten idag iallafall:)

Tomorrow is gonna be a big day,
intressting day,
good day...

//I need to love u...