If It Ain´t Broke, Don´t Brake It....If It Ain´t Shoke, Don´t Shake It...

Some Lill´Wayne säger kan man alltid resonera kring det dela rubrik grejen.

Hon har en närmaste som precis gjort slut med sin kille o hon vet inte heller hur hon ska riktigt resonera kring detta. Varit tillsammans i fyra år, delat allt i fyra år, älskat varandra i fyra år...hennes allra första förhållande som varat i fyra år....otroligt men sant!

Hur då talar hon om för denna att den första kärleken alltid är den som svider mest, den som känns mest, den man gråter över mest? Hur förklarar hon med enkla ord till denna att man kommer över det med tiden, hur torkar hon hennes tårar samtidigt som hon försöker hålla ilska över killen på en normal nivå, hur då kan hon respektera denne kille efter all denna tid?

"Sometimes love knocks you down" - är en av verserna i Keri Hilsons låtar. Hur översätter hon detta för hennes vän. En vän sm betyder världen för henne, en vän som hon vet att hon alltid kommer att ha....Hur klarar man av att titta i ögonen på en bästa vän o förklara att allting kommer att lösa sig, allt kommer gå bra, hon kommer att må bra...med tid?

Hur snabbar hon på den tiden för denne?Hur skyndar hon på sorgen, tårarna, känslorna, besvikelsen....allt??
Hur enkelt kan det vara?

Lika enkelt som att hata killen? Lika enkelt som att en gång vara hans vän...som vara länge för att sedan förlora all respekt, all tro, hopp om honom?Varför blir den delen så lätt??Han kan kanske kan hjälpa henne...

Varför ska det hela med kärlek alltid sluta som det gör?Utan förklaringar, utan ord...mest av allt...utan FÖRLÅT???

It Is Just You...

You Make My World Go Round...
My Existance For Real...
My fight For Sure...
My Reality Intact...

Because I Need To...

Året 2011, och hon har insett betydelse av att kunna säga nej, betydelsen av att kunna undgå...

När blir det oki att slänga ur sig "its just a little too late" som "JOJO" så väl uttrycker i sin låt...när är det oki? Är det när man har fått nog, när man är på god väg att få nog...eller när den bägaren runnit över totalt trots att man fortfarande står där och försöker samla in allt....då man fortfarande håller och säger att "det kommer att gå, inte nu...det är nu jag inte ska ge upp"....Av alla dessa tillfällen,vilken av dem hade du tagit, i vilken kategori hade du fallit i?

Hur övertygar man sig själv att det är dags att ge upp?När övertygar man sig själv om ett?När kan man säga att det e oki att dra, det är oki att vända ryggen...och när inträffar den magiska kvinnliga stunden som ofta består av "jag klarar mig själ, han e inte värd min tid, ussschh"???Tala om detta för henne...för än är hon riktigt vilsen!

Det talas konstant om kärleken, hur mycket man älskar, hur mycket respekt man har inom kärlek....men ingen talar om hur det hela skall hanteras när det inte går som man vill! Ingen talar m, eller varnar att man bör hålla sig undan just för denna gången?

"Kärleken är blind..." Det är ju ofta förklaring man får höra från dem som står ut med de mesta...why???Varför inte vara brutal nog och säga som det är, hur du känner, vad det är du känner??
Hur mycket går egentligen förlorat eller är det ett trix den kvinnliga version som som en gåva från herren där uppe(folk kallar honom för Gud, hon....inte riktigt)Hon förstår inte det hela!

I sorg kan hon aldrig att undvika känna det den personen känner, dem tårarna, när hjärtat faller i bitar, och allt bara inte har någon mening....Hon har varit där, tagit sig igenom det, men olikt andra har hon lovat att aldrig ta den vägen igen, för mycket krav, för mycket spillda tårarna(som egentligen är för ingenting förutom känslan av tomhet)Why???

Älskar eller älskar inte...du vet när hon var ung fanns det en blomma hon brukar dra av bladen utifrån, repetera älskar och älskar inte fram tills bladen tog slut. När hon hamnade på älskar inte tog hon automatiskt upp en annan blomma och hoppades på att svaret skulle bli...älskar.

Why?Varför utsätta sig för det? Om det nu, idag skulle hamna på älskar inte hade hon nog tagit det kortaste vägen till närmaste whisky cola och tagit sig ann sina dumheter. Förklarat för sig själv hur dumt hela låter, hur hon baserar det hela på en blomma!

Sanningen är att de finns dem som gör det och verkligen lever in sig på det! Ska man kalla dem galna eller bara ambitiösa...ambitiösa i kärleken? eller hel o hållet vrida i huvudet?

Vem har den rätten att döma vad man känner?vem bestämmer hur det ska bli om inte det är en själv?Varför ska hjärtat alltid ta en stor del av det hela när det e just den som får ta stryk sedan....kan man inte bara utesluta den "lilla" organet, ignorera, be den dra åt skogen, hänga sig...

//Why...do we always seem so resistet when it comes to love?

...

Lay back and relax girl...

It´s A Story...My Story!

Det svåraste hon vet är att vara medveten elak mot någon hon känner. Det känns i hennes hjärta, det där sticket, hugget som alla talar om....det känner hon.

Hon är egentligen full av inget annat än kärlek men använder sig ofta av blockerande strategier för att hålla folk borta.

Hur talar man om för en att man älskar den,men samtidigt hatar dem? Hur talar man om för en person att man äcklas av deras existens...eller må det vara för brutalt ärlig? Kanske hennes sätta att uttrycka att något är fel! Hon är inte glad, definitivt inte nöjd....Varför sockra det hela när hon egentligen kan med enkla ord bara säga det?

Den brutala sannings sidan hos hennes uppstår så sällan, men när den väl kommer...du vet. Blockerar allt, stänger ut allt, struntar i allt...för all fokus ligger på IGNORE TO THE MAXIMUM!Hur får en människa att förstå att det är hur hon fungerar, hur hon är...hur hon framförallt håller sig skyddad?

Det sägs att "Fool me once, It was just once....fool mee twice, we need to talk honey....fool me three times, its a shame on me"Det behöver inte ens handla om något riktigt sårande för henne...ett litet kick räcker så är hon totalt ur balans...

Hur har man mage, vem har mage att tala om för henne att det är hon dem älskar och det är henne dem vill leva med när hon inte är något annat än ett monster 15 dagar i månaden?Var får man orken, kraften, kärleken...energin ifrån? Var??

Hur ofta träffar hon på en som får henne totalt ur balans och vågar stanna kvar??

Trots dessa tankar torkar hon tårarna och inser...
//att det är ingen idé o argumentera, han kanske älskar henne trots allt!

BROKEN

Hon klagar konstant på konstens olika former av vad man kallar kärlek ja....vad innebär det egentligen?
Är det verkligen när man inte kan leva utan någon, vara utan någon andas utan någon...känslan av så kallade fjärilar i magen så fort man ser personen, eller saknaden av någon?

Vad då händer när man inte älskar en person men tycker om den ändå?Vad är känslorna?Hur funkar det, hur visar den sorters kärlek sig i uttryck?Är det också kärlek även om man inte riktigt älskar en person?

Vad säger vi om den som älskar men har tappat känslorna på vägen?Den som älskar så hårt men ...bara men och bara ibland känner av att det inte riktigt är den sorts kärleken som alla talar om?Hur blir det för dem som levt för evigt i kärlek...blir dem inte trötta?har dem ens rättigheter att tröttna?

Hur blir det för den som älskar men saknar ord för att uttrycka olycka, olycklig i ett förhållande?Hur får dem tänka, eller är det upp till dem som så definitivt kan helt klart definiera vad kärlek innebär?

Vem är det som finns där för att trösta dem, torka deras oändliga tårar, trots att dessa tårar innehåller kärlek?Vem kommer att förstå att de brister, går sönder totalt inuti för att dem älskar...vem för fan försvarar dem?Hur försvaras dem?
Hon erkänner att hon älskar...men undrar hur det blir när man älskar men ändå såras?Hur blir det när man älskar en så djupt att man blir sårad av det minsta lilla?Hur hanterar man detta?Erkännandet kan fortgå på hur svårt det är för henne att skilja mellan, arg,kär,kärlek och svek?När drar man gränsen?När kan man fortfarande förlåta och återgå till älska...förblir känslorna detsamma eller förändras dem?

När får man lova att vända ryggen och gå i kärlek?Får man ens det? Hon vet att man alltid såras under processen, i förhållandet, men det skall alltid lappas ihop...det ska ju inte visas framför folk, det skall vara extremt diskret!Men hur talar hon om för folken att det är inte så det verkar vara?
Hur återfår hon tillit från hennes nära, när dem redan godkänt honom? Hur kan hon bli en annan utan att konstant bli anklagad för ”brutalt ärlig”, ibland elak”...
Hur tävlar mot det? Hon vill ibland bara skrika rakt och få folket att inse...kärlek kommer i olika delar, delvis bra, delvis dåligt, extremt patetisk, och extremt bra...allt i ett paket?Hur kan hon tala om för dem nära hur hon känner, hur hon mår?Hur ska de veta vad som pågår egentligen när dem inte själva är där utan att döma och dra slutsatser om henne?

Hur skall hon kunna kräva?Får man ens kräva i kärlek eller handlar allt om att dela...som Amerikanerna uttrycker sig efter ett förhållande ”i want half of everything!”Ska det behöva vara så eller kan hon bara backa tillbaka och vänta på att de nära en dag förstår hennes frustration...

//När ska de förstå att allt som skiner inte behöver vara guld?..När ska de inse...att förhållanden kan lika väl suga lika mycket som när man är singel??När får hon lova att tala om att hon är som titeln, BROKEN??

Study Is Just A Term...

Deprimerande nog började året med att hon fick reda på att hon inte klarat av en mycket viktig tentamen! VIKTIG väldigt betonad!

Studier är något som finns henne närmast i hjärtat, att vilja klara av utbildningen och nå toppen är det hon alltid varit ute efter.För att sedan få reda på att man inte klarat en viss tentamen och veta av att det kanske var sista chansen man haft på sig....ja, men andra enklare ord IT TRUELY SUCKS!

Du vet den känslan av att känna sig värdelöst,ingen nytta i kombination med hopplöshet slog henne rejält denna terminen. Den känslan av att veta att flera andra klarar av det hon inte klarat av svider ännu mer.
Tanken av att dra sig an o ta sig till den förbannade skolan, sitta o le i ca 50 min på tåget mot några man ingen som helst ha lust med att överhuvudtaget ha kontakt med...jaaa....DET SU...

Det hon lärt sig av det hela är nog att "once you go down, theres always a way to lift ureself up"- att ta tag i det negativa och blåsa bort det, hell ignorera det om det behövs och ge det en chans.
Tur nog fanns ju dem där afrikanska gudarna på hennes sida igen, och en sista omtentamen lös upp, som hon definitivt skall se till att klara av!

Testimonial Rise...

2010 ja....hon vet att det är dagar om inte närmast en vecka för sent men men.

Att ta tag i år 2010 och resumera den i enkla ord...It was SUCKY SUCKY and SUCKY!!
Att inte ha den friheten av att kunna ta sig an tiden och njuta av livet pga av olika begränsningar och krav skolan ställt till med har toppat året 2010 gott folk!

Tankarna kring den bär med positiva sidor oxo. 1.Hon klarade av att ta sig igenom året,2. Hon klarade av att ta sig igenom året, 3. Hon förändrades, 4. Hon tog sig igenom, 5. Hon klarade detta!

Det var år 2010 det...

//Ska ta tag i att blogga igen!

I Don´t Know What To Say...

All for the better!
Get a freakin life!

Against My Will...

Jävlar Förkylnings Jävel!
Kunde man böta dig för varje gång du trycker in digsjälv
i någons liv, hade vi nog alla varit rika!

Revolver...

Dear J:

Sometimes i wonder, wonder and wonder. Will this ever last?will this be right?is this right?
Sometimes i wonder, what have we done to deserve each other?are we right about all this??

Dear J, it makes me glad everytime you bring back to earth, telling me" This is right, this is good, this is perfect...we are good,and reminding me that, we are we!"...

//Your confidens in us,shatters every negativ thought I have ever had!
And...frankly, I´m lovin it ever bit!


Spoil me,
Breath me,
Love me,
...and as long as this holds on..
You will always have me!

Partners In Crime...

Det är ganska komisk det här med att vara sambo...något hon varit ett tag nu men inte riktigt tagit tag i det.

Han vaknar upp varje lördag och söndag morgon...tidigt dessutom, inte för att träna, inte för att titta på tv...utan för att laga frukost:)så gulligt kan man tänka va...

Hon hatar faktumet av att han finns i köket, när han är där, kan man klart och tydligt se vad ett bombnedslag skulle kunna föreställa. Så helgerna blir hans, bara på morgonen. Men men men....dessa morgnar blir alltid en karusell av olika ting...
Bränner thé, bränner ägg....till och med steker bacon i oliv olja!!!

Hur tänker man då hahaha:)Trots detta är det faktiskt findukat på bordet efter ett tag(oki jag ska inte överdriva....det kan ta ett tag, då menar jag timmar ibland)

Allt i allt, smakar det so gudomligt, hon uppskattar detta! verkligen....

//verkligen....

Minor Field Studies...

Som du kanske redan klurat ut är hon kär, besatt,häng given...kalla det vad du vill, det är hon....till sitt yrke!

Det som gjort att hon inte visat sig eller hört av sig på ett tag kan helt klart skyllas på skolarbeten:( Hela tiden skall det lämnas in något, hela tiden skall det redovisas något, Hela tiden skall det finnas sådana där extremt tråkiga men av någon anledning obligatoriska ämnen som man bara måste dra sig till tåget för att ta sig till f^^^^ skolan och utföra dem! Hela tiden skall det vara perioder med praktik....

Det som gjort henne mest stolt är det senaste. Ansökan om ett stipendium för att kunna åka till Namibia för en period av 8 veckor!!!
Allt har gjorts med hjälp av hennes käraste vän, Nattis:)

Att skriva ansökan kan nog ha varit den mest obestämda, förvirrande veckan hitills. De visste inte riktigt om de skulle kunna klara av det, hinna med det, till och med om de skulle få detta stipendiet!

Idag är den dagen, detta stipendiet har skickats in...och hon kan inget annat än vara tacksam, tacksam mot hennes kära vän, tacksam för att det är just hennes kära vän som haft tålamodet, möten,träffar,datorer,ren skrivningar...och vips blev den klar.

Nu är det bara till att vänta ut....vänta på svar, se till att de övertalat jävlarna tillräckligt för att kunna ta del av stipendiet..........FÖR DEM BÅDA!Ta mig fan om vi inte skulle få den!

Så Windhoek, Namibia blir det....i vilket fall som helst. Två månader i Africa, samla information till C-UPPSATSEN, Jobba med barn, Intervjua studenter......lära känna Afrika!


//Snart...

Oh Boy...

I May Just As You, Be Addicted To Love...

Give Me space...

Du vet den stunden då du är som mest mitt uppe i någonting, låt oss säga...skriver ett arbete, läser en bok, eller vad som helt.
Mitt upp i allting så kommer det någon och vill dig något!

Ingenting kan vara mer irriterande enligt henne! Hon hatar hatar och hatar när detta sker, och vill man se en ovanlig sida av henne...kommer man att lägga märke till detta just då!
Hon förvandlas till ett djur!Ett djur som förväntar sig att du ska fatta att du gjort fel, du kommit till fel ände av vägen, du och bara du har gjort fel!!

Sedan när hon inser att hennes reaktion, hennes kommentarer kanske sårat dig en aning, kan den typiskt snälla sidan av må dåligt, dock inget som hon visar!
Hon kan snegla upp lite då och då för o se hur du mår, inga frågor ställs,hon vill bara titta...och i henne tanke säger hon förlåt och hoppas att du kan höra henne,förstå henne,inse att du verkligen gjorde fel...inte hon!

Som när man gick i grundskolan och tyckte att en kille var snygg, då satte man sig allt lite längre bak i klassrummet...även om man alltid satt där framme.Man vi titta, drömma, man vill uppskatta det man ser....eller till och med skriva en historia:(I detta fallet kanske detta inte gäller just då...för dem känslorna och tankarna hos henne handlar så sällan om uppskattning...nej, inte ett dugg! Det blir mer av en "skyl dig själv" tanken, men jag vill att du ska veta att jag inte menade det.

//Usch...fya henne!